rummet och r ä t te n 19 framstår den moderna rättens rum som han skildrar i en studie av den svenska domarkulturen.15 I en text rörande rättscentrat i Luleå från1977 beskrivs arkitekturens utveckling ge en bild av den samtida, radikala juristelitens vision om det framtida rättsväsendet:“Domstolens integritet och självständighet, som så väl kom till uttryck i sekelskiftets domstolsbyggnader har nu ersatts av nya nyckelord: Byråkratism och kollektivism. […] Totalt anonyma myndigheter inrymdes bakom tunga fasader, som närmast ger association till stalinistisk funktionalism.Arkitekturen antydde en ny domstolskultur.”16 I bakgrunden till de nya byggnadernas utformning fanns den socialdemokratiska kritiken mot domstolarnas, som man uppfattade det, konservativa prägel. Det hävdades att de styrdes av män som ansåg sig opolitiska men egentligen hade och lät rättsskipningen färgas av borgerliga värderingar.17 Socialdemokratins mål var att reformera rättsväsendet, bland annat genom att bredda rekryteringen till juristutbildningen, men också genom att skapa domstolsmiljöer som inte framstod som auktoritära. Som jag ser det krävdes därtill att alla arkitektoniska element som kunde förknippas med äldre tiders rättsskipning övergavs. I Modéers tolkning befäste och illustrerade tingshusen, såsom de kom att utformas efter tingsrättsreformen 1971, rättsskipningens byråkratiska vändning. Studieobjektet i hans arbete var just den rättspolitiska och -kulturella situationen, och den centrala frågan han ställde handlade om vilken (typ av) byggnad situationen fordrade, och därmed frambringade.18 I de enstaka fall tingshus förekommer i kulturmiljövårdens bevarandesammanhang beskrivs de vanligtvis med utgångspunkt i relationen mellan utformningen och funktionen som domstol eller offentlig byggnad i allmänhet. I en länsstyrelserapport om kulturmiljöer iVästerbotten står att läsa om länets tingshus att de betecknas av hög teknisk kvalitet och estetisk ambition: “Som offentlig byggnad fick tingshuset ofta ett representativt utseende. Sockenborna svarade själva för material och ar15 Modéer, Kjell Å, Den svenska domarkulturen: europeiska och nationella förebilder, Corpus iuris, Lund, 1994. 16 Modéer 1994 s. 68. 17 Modéer 1994, s. 58. 18 I Johannesson, Lena, Mörkrum & transparens: studier i europeisk bildkultur och i bildens historiska evidens, Carlsson, Stockholm, 2001, resonerar författaren om skillnaden mellan historikernas sätt att använda bilden som illustration av ett genom texter “fastställt” skeende, och konstvetaren som använder bilden som primärkälla. Samma resonemang kan med viss modifikation tillämpas på bebyggelsehistorikerns respektive historikerns användning av byggnaden som källmaterial.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=