t i ng shu s i f l e ra ske p nade r kring sekelskiftet 18 0 0 158 han inflytande över sina nämnder, men det varierade från fall till fall. Ett exempel på en häradshövding som inte kom överens med tingshusbyggnadsskyldige kommer frånTorps tingslag i Västernorrland.306 1790 vände sig sockenborna i Borgsjö och Hafrö till landshövdingen för att framföra sitt missnöje med häradshövdingen, som utan att tillfråga dem hade frångått traditionen att hålla vart annat ting på den hävdvunna tingsplatsen i Borgsjö och istället flyttat tingsstället till Ålsta gästgivaregård i Torps socken. Sockenborna påpekade att dels var avståndet till Ålsta alltför långt för hafröborna, dels underhöll borgsjöborna en påkostad och väl inredd tingsbyggnad i Borgsjöbyn. Landshövdingen tillrättavisade häradshövdingen som då hävdade att det inte fanns något tjänligt tingshus i Borgsjö.Till slut uppmanades han att i fortsättningen tillfråga sockenborna innan han bytte tingsställe för att höra om de var villiga att bygga och underhålla ett bättre tingshus. Det förekom att den nya tingsplatsen förlades till den by eller stad där häradshövdingen bodde. Ett exempel är häradshövdingebostället Lundegård på Öland som1735 blev fast tingsställe för Norra Motets tingslag. Enligt Harald Wullt, som var häradshövding i Ölands häraders domsaga 1938-1950, skedde lokaliseringen på domarens initiativ och i det nya tingshuset som uppfördes på 1740-talet inrymdes också en bostad avsedd för honom.307 När huset brann ner flyttades dock förhandlingarna, trots häradshövdingens protester, tillbaka till det tidigare tingsstället i Borgholms gästgivaregård. Åren därefter tvistades det om lokaliseringen: å ena sidan häradsborna som av förklarliga skäl inte ville bekosta ett helt nytt hus, å andra sidan häradshövdingen som anförde tidigare beslut, undermåliga lokaler på gästgivaregården och dryckenskap som argument för att låta uppföra ett nytt tingshus på det gamlas grund. Först 1762skedde nybyggnaden, då under en ny häradshövding som inte kom att ha sin bostad i tingshuset. Var tingshusen byggdes och vilka aktörer som var de mest tongivande i lokaliseringsbesluten förefaller ha varierat från ett tingslag till ett annat, det fanns inga centrala direktiv som reglerade frågan förutom att länsstyrelsen hade en avgörande funktion i händelse av meningsskiljaktigheter. Vissa generella regionala skillnader förekom såsom fler mångtionsprojektet 1999, dpa, nma. I arkivmaterialet, Sundsvalls tingsrätt, bil. 14, mapp I, finns en kopia av sockenmännens skrivelse till landshövdingen. Se även Erixon. 306 Dixelius. 307 Wullt, Harald, Tingsställen på Öland, Öland1948, Lindencrona, G, På häradsting på Öland, Barometern, 1965-03-13.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=