t i ng shu s i f l e ra ske p nade r kring sekelskiftet 18 0 0 150 gare samlad inom tingskretsens territorium.286Vid ingången av 1700talet berördes på så vis de flesta häradsbor av det som försiggick i häradsrätten, oavsett i vilken del av häradet man bodde. Vad beträffar närheten till tinget visar det sig i uppländska Torstuna att de som bodde i den del av häradet där tingen ofta hölls, också var överrepresenterade i domböckerna. När tingsplatsen sedan flyttade i slutet av 1600-talet levde förhållandena fortfarande vidare, det vill säga människorna i samma socknar fortsatte att komma till tinget trots att de inte längre hade nära till tingsplatsen. Troligtvis handlade det om vanan att vända sig till och mötas vid just dessa tillfällen. Simonson visar också i sin studie att häradet i vissa avseenden kan betraktas som ett så kallat lokalt kontaktfält med social interaktion mellan olika delar av området, men att kontakterna människor emellan var så få att de sannolikt kände till, snarare än kände varandra. Om häradet som politisk aktör vid sidan av statsförvaltningen, skriver han vidare att de två knappast kan betraktas som likvärdiga. Även om häradet kunde samlas kring en gemensam fråga, och intressant nog nämner han inte uppförandet av ett tingshus som torde ha varit en sådan, rymde rättsgemenskapen alltför många underordnade lokala kontaktfält med alltför disparata intressen. “Istället bör häradstingen uppfattas som organisationer som olika grupperingar och intressen kunde vinna inflytande i; ibland genom ett lyckosamt anspråk på att företräda alleman i häradet.”287 Med Simonsons teori om utvecklingen mot tydligare överensstämmighet mellan territorium och rättsgemenskap som utgångspunkt, kan vi anta att de ärenden som togs upp av häradsrätten omkring år 1800 vanligtvis berörde de människor som också bodde i häradet. I vilken utsträckning lagen om tingshusbyggnadsskyldighet bidrog till den vardagliga sociala interaktionen inom häradet är svårt att fastslå. Å ena sidan, som tidigare avsnitt om tingshuset i Fillinge antydde, var det bara en liten andel av häradets invånare som var tingshusbyggnadsskyldiga och av dem var det några få som satt i byggnadskommittén. Å andra sidan, och det kommer senare avsnitt om projekteringsarbetet att visa, utgjorde tingshuset en gemensam fråga som på grund av sin ekonomiska natur var av stort intresse för bönder i alla delar av tingslaget. Dessutom visar undersökningarna av tingshusen i Kållängen, Mönsterås och Fillinge, att bönderna i många skeden av byggprocessen bidrog 286 Simonson, s. 233. 287 Simonson, s. 240.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=