rummet och r ä t te n 141 en ritning ansågs den sannolikt förmedla dessa aspekter, men troligen rådde också konsensus om hur huset skulle vara utformat. Vid sekelskiftet 1800hade lagbestämmelsen om tingshusbyggnadsskyldighet varit gällande i 66 år och föreställningarna om hur ett tingshus borde utformas började anta mer elaborerade former än dem lagkommissionens ledamöter hade haft i tankarna. Deras diskussioner hade i första hand kretsat kring de ekonomiska aspekterna, medan rumsdispositionen som preciserades i det sista förslaget, inte tycks ha varit föremål för debatt. Sannolikt baserades det på erfarenheter av domstolsbyggnader i förfluten tid, snarare än på visioner om den framtida tingshållningens rumsliga villkor. Föreställningen om rummet där tingen skulle hållas, vilket kommer till uttryck genom lagbestämmelsen, framträder förvisso som vag. Den främsta slutsatsen av formuleringen är att bestämmelsen tycks förutsätta att tingshuset rymmer fler funktioner än förhandlingsrummet, men vilka de var definierades inte. Främst handlade lagbestämmelsen om att förankra domstolen i ett rum och på så sätt institutionalisera rättsskipningen.Redan i den medeltida landslagen hade funnits krav på fasta tingsplatser men nu formaliserades rättsskipningens rumslig villkor ytterligare. Som jag tolkar det insåg lagstiftarna att ett särskilt rum krävdes, men med formuleringen en stuga så stor som krävdes och två kamrar valde man att låta det anta konturlösa former. Efter fastställandet av1734års lag dröjde det också länge innan juristerna uttryckte konkreta synpunkter som gällde tingshusens beskaffenhet. När överintendentsämbetet från 1770-talet och ett femtiotal år därefter engagerades att granska och/eller upprätta ritningar till tingshus, hade det i somliga härader funnits funktionsspecifika tingshus sedan ett eller i vissa delar av landet två hundra år tillbaka.Arkitekterna var därför tvungna att förhålla sig till redan etablerade föreställningar om hur tingshus såg ut och fungerade, och deras förslag grundades också på skisser och formulerade önskemål som häradsborna själva hade enats om vid tinget. De sinsemellan mycket likartade förslagen som upprättades vid överintendentsämbetet förmedlar en otvetydig idé om hur ett tingshus bör vara utformat. För det första framgår tydligt att arkitekterna förespråkade en särskild byggnadstyp som betingades av salsplanen. När inga skisser utan bara skrivna önskemål förmedlades till dem från häraderna, valde de uteslutande att föreslå en byggnad med en symmeSammanfattning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=