t i ng shu s i f l e ra ske p nade r kring sekelskiftet 18 0 0 130 relationer. På plats i häradet var det framför allt tingshusbyggnadsskyldige som agerade i frågor rörande domstolens lokaler. I planeringsskedet hade också byggmästaren stort inflytande över utformningen, och häradshövdingen var sannolikt tongivande även om han saknade formell befogenhet att styra över tingshusets tillkomst eller underhåll och det hände att han inkom med skrivelser till Kungl. Befallningshavande när han var missnöjd med häradsbornas agerande i frågan. Som representant för Kungl. Befallningshavande framträdde också länsman, som var väl känd och förankrad i lokalsamhället, och i förhållande till överintendentsämbetet hände det att landshövdingarna själva agerade som lokala aktörer som betonade traktens särskilda förhållanden i motsats till situationen i Stockholm. Sammantaget fanns på det lokala planet många aktörer,med sinsemellan olikartade perspektiv, vilka hade intresse i och påverkade tingshusen i planeringsskedet. Gemensamt för dem var att de handlade med kunskap om och utgångspunkt i det specifika geografiska, sociala och ekonomiska sammanhang som tingshuset var en del av. Källmaterialet är sällan tydligt när det gäller att särskilja dessa aktörers uttryckta syn, att så att säga förse idéerna med en namngiven avsändare. Oftast figurerade de samtidigt, både i protokollen som fördes inför häradsrätten och i korrespondenserna med överintendentsämbetet. I vissa fall framgår uttryckligen vem som höll i pennan, som när ritningarna upprättades av en byggmästare, skrivelserna författades av kronans befallningsman, eller häradshövdingen uppdrogs av tingshusbyggnadsskyldige att ta fram ritning och kostnadsberäkning.250 Samtidigt betonades i alla sammanhang att det var kollektivet de tingshusbyggnadsskyldige som stod bakom de formulerade önskemålen eller ritningarna. Det är också anledningen till varför jag har valt att betrakta ritningsförslagen som ett uttryck för häradsbornas syn på byggnaden, trots att de var osignerade. Som jag skrev tidigare var tingshusbyggnadsskyldigheten, precis som andra utskylder, kopplad till gårdatalet och hur många gårdar som omfattades i praktiken varierade stort från ett härad till ett annat, dels beroende på tingslagets storlek dels beroende på antalet frälsegårdar.251 1787 var till exempel antalet tingshusbyggnadsskyldiga hemmantal i 250 RA, ÖA, Ärenden rörande profana byggnader i landsorten, äldre serien, FIbaa:2 och FIbaa:4, Skrivelse från Stockholms läns landskansli, undertecknat S af Ugglas (landshövding), 25 januari 1799, samt Skrivelse från Hans Unger (häradshövding) 25 januari 1777. 251 1734 års lag, BB, 2 kap. §4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=