rummet och r ä t te n 125 skillnad från iWijnblads ritningar innebar det ofta i tingshusens fall att arkitekterna valde märkliga lösningar; fönstersättningen i rummen var ofta asymmetrisk, innerväggar placerade kloss an mot dörr- och fönsteröppningar och till och med “blindskorstenar” förekom. När överintendentsämbetets arkitekter ombads att upprätta ritningar, utan att ha en lokalt utförd skiss som sin utgångspunkt, valde de att föreslå en salsplan, och med det avses en rumsindelning där salen ligger mitt i byggnaden, i linje med huvudingången. I flera avseenden liknade plantypen de rumsdispositioner som redan förekom i präst- och militärboställen, och som hade framställts i ett antal mönsterritningar under första hälften av 1700-talet.246 Det var med andra ord ingen ny rumsindelning som introducerades med tingshusen. Som jag skall återkomma till i ett senare avsnitt visade också flera av häradernas skisser en salsplan, men att döma av de inskickade förslagen var allmogen mer öppen för andra rumslösningar. Sammanlagt visade omkring hälften av ritningarna som upprättades vid överintendentsämbetet under perioden 1750-1850 någon form av salsplan. Den tilllämpades under hela tidsperioden, men var vanligast under 1780- och 1790-talen då 20 av 23 tingshusritningar försågs med salsplan.Arkitekterna löste emellertid rumsindelningen på lite olika vis. Dels återfinns salsplanen i vilken vestibul och sal utgör ett block i byggnadens mitt.De ritningarna visar en enkel och regelbunden indelning som innebär att två, eller i några fall tre kammare löper på var sida om mittpartiet, och i allmänhet står kamrarna i inte i förbindelse med varandra. Dels finns planer där rummen kring salen har getts en helt oregelbunden indelning och i den gruppen märks lösningar som är så okonventionella att det inte kan ha varit annat än specifika behov och önskemål som styrde arkitekterna. I sju av20salsplaner har arkitekten också lagt till ytterligare en ingång på gaveln, vilken leder in i köket via en mindre förstuga. Som jag diskuterade i fallet med Bankekinds härads tingshus i Fillinge innebar gavelentrén att tingshusets olika aktörer lättare kunde cirkulera i huset utan att stöta på varandra. Framför allt betydde den att verksamheten som pågick i köket i viss mån kunde förslutas, och köksbetjäningen röra sig in och ut ur huset utan att komma i kontakt med den rättsskipande verksamheten. 246 Swedlund & Ehrensvärd samt Dunér & Hall.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=