t i ng shu s i f l e ra ske p nade r kring sekelskiftet 18 0 0 118 kommer till uttryck.Här finns en lagbunden symmetri och rytm, enkla, rena linjer, avvägda proportioner och en klar mittaxel kring vilken byggnadens element disponeras. Inga oväntade avsteg från den regelbundna gestaltningen av exteriören tillåts och dekoren är sparsam på gränsen till obefintlig. Det element som framträder i flertalet ritningar är portalen. Jämfört med andra byggnadstyper från samma tid: Hårlemans typritning för kungsgårdar 1750, Cronstedts typritningar för gästgivaregårdar från 1760 eller af Silléns typritningar för militärboställen från tiden sekelskiftet 1800, förefaller just tingshusritningarnas huvudingång och i synnerhet portalen många gånger ägnas en estetisk omsorg som skiljer ut byggnaderna från andra så kallade nyttobyggnader. Det bör dock sägas att eftersom tidens formspråk i sig föreskrev små åtbörder är skillnaden liten och även tingshusportalerna kan tveklöst beskrivas som återhållsamma till sitt uttryck. Som jag tolkar det handlade de smärre förändringar i formspråk och konstruktion som märks i periodens ritningar om estetisk nyorientering och inte om en ny syn på byggnadernas användning. Överintendentsämbetets förmedlade föreställningar om det lämpliga tingshuset tog inte avstamp i idéer om rättsskipningen som ritual eller verksamhet, deras ritningar framställde inte en tingshusarkitektur utan just överintendentsämbetets arkitektur. Utgångspunkten var en formmässig schablon, en konventionell byggnadstyp som så att säga för dagen fick tjäna som tingshus.Troheten till schablonen gällde i första hand den symmetriskt uppbyggda fasaden, som med hjälp av blindfönster och andra konstruktionslösningar kunde upprätthållas också i de byggnader där häradsborna önskade eller funktionerna krävde en annan planlösning än den gängse dispositionen. Överintendentsämbetet hade inga egentliga direktiv för sitt uppdrag att granska eller upprätta nya ritningar till tingshusen.Det innebar också att det saknades en obligatorisk uppsättning funktioner och vanligtvis var det häradsbornas önskningar och förslag som via landskontoren satte villkoren för arkitekternas arbete. Ibland bifogades en regelrätt ritning, ibland en enkel skiss, men ofta lät man överintendentsämbetets arkitekter stå för ritandet och gav dem en lista över rum med särskilda funktioner som man önskade att byggnaden skulle rymma. Hur rummen skulle fördelas var en uppgift som tillkom ämbetet även om det av listorna att döma ibland framgår att häradsborna tänkte sig en specifik Funktioner
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=