t i ng shu s i f l e ra ske p nade r kring sekelskiftet 18 0 0 114 tion och delade en förkärlek just för det höga brutna mansardtaket i kombination med rena släta murverk.236 I slutet av seklet ersattes alltmer de brutna taken av lägre sadeltak som ibland valmades på kortsidorna. Från1808och framåt ritas inte längre brutna tak. Denna förändring, som sammanfaller med en orientering mot nyantiken, förde det med sig att tingshusen föreföll mer långsträckta eller rentav platta, än högresta, och i realiserad form torde de inte heller ha kunnat rymma vindskammare av den typen de tidigare husen gjorde (i kapitlet som handlar om hur dessa ritningar materialiserades kommer jag återigen beröra frågan om de flacka sadeltaken). Avseende konstruktion och materialval kan jag först och främst konstatera att trots 1776 års förordning, som slog fast att publika byggnader skulle uppföras av sten, föreställer mer än hälften av ritningarna timmerkonstruktioner.237 I de flesta brev som ämbetet tog emot från landskontoren tycks heller inte materialvalet formuleras som en fråga utan snarare som ett konstaterande: invånarna i x härad har beslutat att låta uppföra en tingshusbyggnad av trä.238 Kungl.Maj:t gav dispens under särskilda omständigheter, men i arkiven finns inga skrivelser som tyder på att något härad någonsin nekades den dispensen. Däremot tycks det ha förekommit härader som från början hade för avsikt att bygga av sten. I exempelvis Östra härad i Jönköpings län och Bräkne härad i Blekinge fattade invånarna beslutet att bygga ett tingshus av sten och inkom med både ritningar och räkenskaper till ämbetet.Några år senare, “sedan de kommo i ärfarenhet att ingen tjänlig sten därtill funnes”, begärde de emellertid ny prövning av förslag som rörde tingshus av trä, vilka också beviljades.239 Ritningarna visar också att tingshusen skulle bli stora byggnader, 2024 x 10-13 meter i bottenplan, och inte heller när det kommer till dimensionerna skilde sig sten- och trähusen nämnvärt åt även om de största byggnaderna är timrade. I memorialen nämns alltid materialva236 Alm, Göran, Signums svenska konsthistoria, bd 8, Den gustavianska konsten, Signum, Lund, 1998. 237 1776 års förordning: “Skulle någon gång omständigheterna sig förete som göra trädbyggnad oundviklig vill vi på underdånig anmälan, oss särskilt i nåder utlåta, huruvida ändring eller inskränkning i denna vår allmänna författning må kunna beviljas.” 238 Ärendena inkom till Kungl. Maj:t eller kammarkollegiet och remitterades vidare till Överintendentens kontor. 239 RA, ÖA, FIbaa, Skrivelse från häradshövdingen Hummelhielm i Östra härad till Överintendentsämbetet 5 februari 1803.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=