rummet och r ä t te n 113 är vanligtvis i flera steg och har formen av en fritrappa. Murytorna är släta och skiljs från taksprånget av ett markerat listverk. Överlag saknas vertikala murband, det samma gäller såväl träkonstruktionerna som stenhusen. Hörnen betonas visserligen ibland av släta pilastrar men lika ofta syns ingen markering.234 Portalen är stramt utformad, ovan släta lisener vilar ett rakt överstycke som i några fall har getts formen av en utsirad fris, i andra av ett överljus. Inga ritningar har urverk, halvreliefer, kungamonogram eller häradsvapen inritade.Om det finns en fronton pryds den av ett runt fönster eller lunettfönster innefattat i ett slätt tympanonfält. Fönsteröppningarna är rektangulära till formen, och tämligen många och stora i förhållande till murytan.Två eller tre fönsteraxlar på vardera sidan om huvudingången är regel, fler eller färre förekommer inte. Salen är alltid det rum som har flest fönster. I många gavelfasader finns inga fönsteröppningar alls, men om tingssalen är förlagd till huset ena kortsida har gaveln flera fönster. Om husets salsplan rymmer tre istället för två kammare på vardera sidan om vestibulen och salen har man också varit tvungen att göra en öppning på varje gavel för att mittenkammaren inte skall bli fönsterlös. De flesta tingshus har motsvarande antal fönster på baksidan som det finns öppningar på framsidan, ingången inkluderad. Om baksidan har sju fönsteraxlar har motsvarande långsida tre fönster på var sida om ingången etc. Även om fönstren är försedda med en slät omfattning, är själva fönsterytorna på 1700-talets sedvanliga ritningsmanér bara utritade som svarta fält. Den sista ritningen i raden, från1842,markerade i det avseendet ett skifte eftersom den redovisade både fönster och träpanel i detalj.235 Takstolen och -volymen är de element i byggnaderna som förändrades mest under den långa tidsperioden. Sadeltak förekom visserligen hela tiden men på 1770- och1780-talen var det i synnerhet det brutna taket, ibland med valmad gavelspets som dominerade ritningarna, oavsett sten- eller träkonstruktion. I regel ritades dessutom takvolymen ofta större under denna tidigare del. Göran Alm har skrivit om överintendenterna Hårleman och Adelcrantz att de tillhörde samma tradibygdens arkitektur: Från bondesamhälle till industrialism, 2. rev. uppl., Carlsson i samarbete med Riksantikvarieämbetet och Sveriges Radio, Stockholm, 1999, s. 154. 234 Det finns undantag. På ritningen av Konga och Uppvidinge häraders tingshus i Lenhovda, Småland (1777) markerades den timrade konstruktionens knutlådor i form av lisener som delar in gavelfasaden. 235 Redvägs härads tingshus i Timmelle,Västergötland. Huset uppfördes aldrig.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=