nation. Samma sak gäller för breven under 1410-talet. Men dessa två donationer har placerats i testamentskategorin, eftersom de, precis som testamentena, uttrycker en gåvorelation där inte någon motprestation efterfrågas. Det finns alltså några donationer under 1400-talet som placerats i kategorin testamenten, eftersom dessa gåvor inte uttryckligen krävde någon gengåva. De är alla av lite udda karaktär, och jag tänker därför inte ta upp dem speciellt här.37 Det finns några brev (ej testamenten) i vilka gåvor ges till nära släktingar som döttrar, söner och sonsöner. I dessa brev nämns gengåvor inte alls.38 Gåvan kunde vara en hemgift inför ett giftermål,39 för att göra det möjligt för en son att ge sin tilltänkta en morgongåva,40 eller en gåva från en far till en omyndig dotter så att hon kunde få sitt modersarv.41 Breven innehåller ibland förbehåll som till exempel att gåvan bör gå tillbaka till givarens släkt, om inte sonen får några barn i sitt äktenskap som kan ärva gåvan.42 Det stod inte givarna helt fritt att ge hur mycket som helst, eftersom kollationsplikt gällde för den här typen av gåvor. De omgärdades av hänsyn till arvsregler.Alla hemgifter som översteg vad arvsrätten föreskrev måste godkännas. Med tanke på kollationsplikten och övriga arvsrättsliga begränsningar var det viktigt att skriftfästa denna typ av gåva så att inte tvister uppkom senare när arvsskifte skulle genomföras. Arvsrättliga principer gällde för alla, men arvssituationen skiftade från familj till familj, och därför varierade möjligheterna att ge gåvor till sina barn.Man kan säga att relationen mellan givare och mottagare var unik i varje enskilt fall.Det unika utgör både för and e l i i i 95 37 RA B14 11/4 1400; SD21 35; RAp 29/6 1424, 7/6 1425, 31/1 1465; RA B15 f. 253 1466. 38 RAp 24/6 1376, 13/7 1460, 25/1 1469. 39 DS 3288, 6877. 40 DS 3641. 41 Upps. perg. 21/2 1484. 42 DS 3288; RAp 13/7 1460. Förskotterade arv
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=