Vi ser i uppställningen G1också att det var vanligast att skriftfästa själagåvor. Säkerligen berodde detta på att en jordegendom gavs och att denna jordegendom gick förlorad för släktingarna till donatorn vid dennes död. Själagåvor var också mycket vanliga på kontinenten bland frälset. I vissa fall gick man så långt att man lät bygga ett hus som låg nära ett konvent så att man hade tillgång till klosterkyrkan för att fira mässor.22 Härenstam som studerat Finnvedenbornas gåvor och testamenten till Nydala kloster uppmärksammade en stor ökning av dem 1350-1360 och även en ökning i slutet av århundradet som fortsatte in på 1400-talet.23 Han slår ihop testamenten och själagåvor i sin undersökning till en och samma kategori. Janken Myrdal använder sig i sin kvantitativa studie enbart av brev klassificerade som testamenten av diplomatariet, och därmed missar han förmodligen en del brev, främst själagåvor. Myrdal arbetar, liksom forskare på kontinenten, med hypotesen att digerdöden fått konsekvenser för antalet upprättade testamenten. Han studerar alla de perioder då pester härjade. Han hävdar att antalet testamenten räknat på alla brev förtecknade i diplomatariets huvudkartotek (sökord: testamente) når toppar med pestepidemierna 1350-1370. Efter 1370 minskar de gradvis fram till sekelskiftet 1400.24 AnnaWasko bekräftar bara delvis denna bild i sin undersökning av alla bevarade “stora” testamenten i Sverige (179 stycken) från slutet av1200-talet till 1400-talets början.25 Hos henne finns belägg för pesthärjningarna på 1350- och1360-talet, men hon uppmärksammar att testamentena upphör strax efter 1400. Om jag jämför mina siffror med dessa två sistnämnda forskares siffror, bekräftar mina resultat i fråga om testamentena att det finns toppar samma år som Myrdal ochWasko hävdar. I slutet av 1300talet sjunker testamentena även i Finnveden till endast ett för varje l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 88 22 Ward 1997, s. 192. Se också Regner 2005, s. 104-114. 23 Härenstam1946, s. 240. 24 Myrdal 2003, s. 128. 25 Wasko 1996.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=