något tillbaka, minskade man bara sin egendom och sina arvingars arv. Denna konflikt syns tydligt i de tvister som finns bevarade från denna tid: arvsgåvor, morgongåvor och själagåvor ifrågasattes ofta av arvingar och tvister uppstod. Kyrkan försökte göra Kristus till arvinge. Det lyckades inte riktigt; endast präster gjorde det. Präster kunde nämligen fritt testamentera till kloster och kyrkor vad de hade förvärvat. Skulle någon inträda i ett kloster, lämnade han eller hon den världsliga världen och dess arvsrätt. In i klostret tog de endast med sig den egna arvslotten; allt annat lämnades, eller skiftades före inträdet, om man hade barn.14 För vanligt folk tycks gåvorätten vara begränsad. Gav någon mer än den lagstadgade tiondelen ärvd jord, behövdes definitivt arvingars samtycke. Icke ärvd jord, s.k. avlingejord, kunde man göra vad man ville med, enligt den svenska landslagen.15 Avlingejorden hade man oftast förvärvat genom köp. Möjligheterna för vanligt folk att förvärva annat än arvejord var ytterst begränsade. Över huvud taget speglar det bevarade materialet att möjligheten att donera gåvor var förbehållet dem som hade de ekonomiska möjligheterna att göra så, dvs. frälset.Vi kan alltså förvänta oss att finna få gåvor utan gengåvor i Jämtland, medan antalet testamenten borde vara stort för Finnvedenområdet. Exempel på gåvor med preciserad gengåva i mitt material är själagåvor och sytningsgåvor samt överhetens gåvor.Gåvor utan preciserad gengåva är till exempel de gåvor i testamenten som representerar olika former av arvsgåvor, eller morgongåvor. Under medeltiden diskuterades hela tiden vilka rättigheter och möjligheter människor hade att donera, testamentera eller ge bort jordar, gårdar och gods. Enligt forskare som Lindkvist och Sawyer l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 82 Donationer enligt tidigare forskning 14 Se Liedgren i KLTestamente. Några landskapslagar reglerade detta: ÄVgL KkB9-10; SmL KkB18. 15 MEL JB XI.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=