nedan även morgongåvan, trots att den skulle kunna ses som tillhörande arvsgåvor;morgongåvan omfattades av lagstadgade regler. Hur kan det då komma sig att en gåva, något som ges, även kan anses vara uttryck för en marknadsrelation och alltså inte är en handling i en ren gåvoekonomi? Enligt svensk medeltida lag uppfattas gåvan som ett laga fång, eftersom den omfattades av formaliserade regler vid överlämnandet, vilket alltså inte borde ske privat utan offentligt på tinget. Kan man påstå att den också var uttryck för en marknadsrelation, trots att den presumtiva gengåvan inte gavs i pengar utan i andra varor eller oftast i tjänster?3 Svaret på frågan kan besvaras jakande under vissa förutsättningar, som ställts upp av den moderna antropologen FlorenceWeber. Hon har studerat medeltiden och resonerat mycket om förhållandet mellan den för antropologer klassiska gåvorelationen och den bland ekonomhistoriker många gånger hävdade motsatsen, nämligen marknadsrelationen. Äldre forskare, men också nutida forskare, vill gärna hålla isär dessa relationer, medan Weber försöker omdefiniera dem för att kunna sammanföra dem till olika sorters marknadsrelationer för olika tider och för att kunna urskilja vad som verkligen utgör en gåvorelation.Weber anser att det inte är typen av laga fång som är avgörande för huruvida en transaktion kan anses vara uttryck för en marknadsrelation eller en gåvorelation. Det är inte givet att en gåva eller ett arv alltid uttrycker en gåvorelation eller att en försäljning alltid uttrycker en marknadsrelation. Nej, det handlar om hur transaktionen genomförs och hur den värderas. Om till exempel storleken på gåvan man ger för motprestationen själavård är lika för var och en som vill ha den, är en av hennes kriterier uppfyllda. Om transaktionen genomförs offentligt och inte är en privat överenskommelse mellan parterna, är ett annat kriterium uppfyllt. Det allra viktigaste kriteriet är att gåvan, och gengåvan, som ges är värderad, inte av givaren utan av en opartisk institution, i mina exempel av synemännen på tinget. d e l i i i 77 3 Weber 2005, s. 36-41 om förhållandet mellan gåvorelation och marknadsrelation.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=