for skningsfrågor för gåvan få något i gengäld, oftast vård i någon form. Gåvor och vårdtjänster hängde ofta samman under medeltiden. Frågan är om dessa gåvor enbart var privata överenskommelser eller om de också gav uttryck för marknadsrelationer. Jag kommer nedan att ställa upp ett antal kriterier för dessa. Gåvan är en egen förvärvsform, enligt lagen.Trots detta ligger förvärvsformen Arv nära Gåva; skillnaden är att arvsgåvan är kringgärdad av arvs- och bördsregler, medan gåvan står friare.1 I detta kapitel ska olika sorters donationer till kloster och kyrkor tas upp samt donationer till släktingar eller ingifta släktingar, till exempel så kallade sytningsgåvor för vård och omhändertagande. I Maria Sjöbergs Dalamaterial från 1500-talets mitt och fram till 1617 finner hon också att de gåvor som förekommer och som hennes siffror bygger på just är testamenten, och hon kallar dem “sytnadskontrakt”. Sytningsgåvorna har tydligen fått kontraktets form på 1500-talet, vilket de ännu inte har under min undersökningsperiod. Hennes kategorisering i testamentariska gåvor och gåvor för vård överensstämmer därmed med min, och det är lätt att jämföra våra siffror.2 Utöver de nämnda gåvorna behandlas släktingar (arvsgåvor) eller om att ge gåvor till enskilda, som man inte är släkt med, eller till institutioner för att som tack l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 76 I En gåva är en gåva eller ett köp av en tjänst De l i i i 1 Termen sytningsgåva kommer genomgående att användas. Hos Ågren2002, s.112, och not 127 kallas den födorådskontrakt. 2 Sjöberg 2001, s. 104 och anmärkningen till tabell 4:1. det me de lt i da samhället handlar det om att ge gåvor till
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=