föra försäljningar (och byten) på egen hand med muntliga vittnen och utan skriftfästning. Frälsemännen i Finnveden tycks däremot redan under 1300-talet ha förhandlat själva och sedan upprättat ett brev där transaktionen och vittnena till föremålet för försäljningen nedtecknades och beseglades av säljaren och hans släktingar. Köparen kunde sedan med brevet i hand uppsöka det ting där jorden var belägen och få sitt fastebrev på egendomen. Det vill säga att tingets fastar hade genomfört en syneförrättning som inkluderade mätning av ägogränser och värdering av jorden. Frälset i Finnveden är redan under 1300-talet exempel på enskildas användning av skrift, vilket förklarar varför de laga fången dominerade redan på 1300-talet. Den största kategorin bland de laga fången var gåvor, följda av försäljningar och panter/skulder och byten. Utfärdarna som förekommer i transaktioner om laga fång var så gott som alltid parterna själva. Från Finnveden finns 315 brev bevarade mot 135 från Jämtland under 1300-talet. Av Finnvedens 315brev är bara 64 utfärdade av myndighetspersoner å ämbetets vägnar, resten är utfärdade i eget namn av parterna själva. Trots att det finns många färre brev bevarade från Jämtland, finns det alltså många fler brev som är utfärdade av myndighetspersoner än från Finnveden under samma tid. De brev som borde utfärdas av myndighetspersoner – intyg, vidimationer, domslut (tvister), skyddsbrev och påbud – utfärdades också av ämbetsmännen både i Finnveden och i Jämtland, vilket inte förvånar. Vi ser också att dessa kategorier procentuellt sett var mycket vanligare i Jämtland under 1300- än under 1400-talet. Påbuden utgör en stor andel av det totala beståndet på 1300-talet i Jämtland men minskar kraftigt under nästa århundrade i förhållande till andra kategorier av brev. I Finnveden är denna kategori hela tiden obetydlig.Man skulle kunna säga att i Finnveden är det den enskildes transaktioner som är väl representerade i materialet under båda århundradena, medan det i Jämtland under 1300-talet är överhetens kategorier som totalt dominerar. Jämtlänningarna måste ha avtalat muntligen med varandra när de skulle byta, sälja l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 66
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=