d e l i i 57 Faderns arvsgåva i form av hemgift/hemföljd kunde ges informellt (utifrån muntlig sedvana) eller formellt (lagstadgat på tinget), köpet likaså.Vid sekelskiftet 1300 befinner vi oss (utifrån Inger Larssons resultat) i ett skede när de lagstadgade formerna vinner insteg i Sverige.36 Den internationella forskningen har visat att detta skedde under 1200-talet på kontinenten. Norges landslag befinner sig tidsmässigt och innehållsligt i ett skede mittemellan, då vittnen påbjuds i alla sammanhang, då offentligheten på tinget är självklar men då inte skriftfästning påbjuds annat än vid köp och giftermålsavtal. Lagen föreskriver däremot vittnesförfarande både vid byte av odaljord, vid köp och vid pant.37 Uppbjudandet eller utlysningen på den offentliga platsen tinget verkar också vara etablerat. Det nya i den norska landslagen (jämfört med norska landskapslagar) är hur värderingen bör gå till, och där betonas att den ska göras av oberoende män.Vittnesinstitutionen påbjuds också i lagen, t.o.m. att vittnen ska användas vid betalning, när man kräver tillbaka ett lån eller när man köper tillbaka något. Nytt i lagen är att skriftfästning påbjuds när en transaktion överstiger ett värde om10mark, när man köper fast egendom eller när man gifter sig. Enligt lagen ska brevet sigilleras av lagmannen eller fogden, vittnena omnämnas och brevet dateras. Trots detta vittnar de många kapitel som påbjuder vittnesförfarande om att vittnenas utlåtanden (och inte brevet som sådant) fortfarande gällde som garanti eller bevis för själva transaktionens äkthet och som bevis vid de eventuella tvister som kunde uppstå om transaktionen. Studerar man Östgötalagen (som av vissa påstås vara samtida med den norska landslagen) framgår det i den att man på den tiden (i Östergötland) uppfattade köp och byte som olika sidor av begreppet köp, där ordet köp helt enkelt betydde förvärv.38 Jag har ett diplom från mitt undersökningsområde i östra Finnveden från1321, där det på latin sägs att ett byte på folkspråket kallas för ett jorda36 Larsson, I. 2003, s. 70. 37 MLL köpB. kap. 11 för skriftfästning, Landbrigden kap. 4,5, 8, 11, 12, 14 för värdering, Landbrigden kap. 3, 4, KöpB kap. 2, 3,10 för vittnen. 38 ÖgL, JB kap. 4, 5, 6.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=