d e l i i 55 ritualer och av latinska, väletablerade, uttryck i samband med jordtransaktioner, vilket också bidrar till en viss begreppsförvirring under denna övergångsperiod för utfärdarna av breven. Generellt kan jag med hjälp av Larssons resultat säga att det jämtländska materialet har fler rester av muntliga ritualer kvar i sina texter än vad breven från Finnveden har. Å andra sidan är materialet i Finnveden starkare influerat av latinska förebilder. I Jämtland/Härjedalen finns en lång tradition (före min undersökningsperiod) av att snarare skriva på folkspråket än på latin. I det jämtländska materialet speglas formaliserade muntliga procedurer i högre utsträckning än i Finnvedenmaterialet, särskilt vid försäljningar: t.ex. omnämns vittnen vid överlåtelse av jord (“skötningavittnen” eller “witnismen”) och vid mottagande av betalning (“kaup wattar”).32 De svenska breven uppger bara fastevittnen, dvs. personer som dels intygar överlåtelsen, dels går i god för att jorden omfattar det som påstås i brevet och att värderingen är riktig. Detta får till följd att brev tillhörande en och samma kategori kan se ganska olika ut under olika perioder. Denna svårighet vid indelningen av materialet speglar egentligen bara den skriftspråksprocess som pågår i dessa områden och som hunnit olika långt.33 Mitt bidrag till skriftbruksdebatten blir som sagt att studera hur de laga fången förändras över tid i mina två undersökningsområden. Jag vill se om de självägande böndernas strategier skilde sig från frälsets. Frälsemännen i Finnveden formulerade sina brev med förebilder från kyrka och kloster, medan de självägande bönderna utgick ifrån muntliga överenskommelser som införts i skriftspråket. I många av de på latin skrivna breven från Finnveden under 1300talets början uppges i brevtexten vad förvärvsformen heter på folkspråket (vulgariter dictum…). Vad de två undersökningsområdena har gemensamt (trots att de oftast inte hört hemma under samma överhöghet) är att de jämtländska breven från 1300-talet och framåt har det karakteristiska 32 JHD I 244. 33 Larsson, I. 2003; Hagland 2005.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=