d e l i i 43 sedda med ordlistor över termer på latin och vad dessa motsvarade på folkspråket. Sådana formelsamlingar var vanliga i England, eftersom engelsmännen på 1000-talet hade ett etablerat skriftbruk på folkspråket.9 I Frankrike höll latin sitt grepp om skriftbruket i de flesta delar av landet. Folkspråket tog t.ex. överhanden i den norra delen av landet först under 1200-talet.10 Även sigill och notariatstämplar var vanligt förekommande i 1200talets Europa, vilket sammanföll med att kungen och kyrkans grepp om territorierna stärktes. Det skrivna dokumentet blev ett kontrollmedel både för dem och för den enskilde som hade egendom att förvalta och försvara. I slutet av århundradet hade många områden i Frankrike ett officiellt sigill. Folk kom till centralorten för att få sina skrivna transaktioner officiellt godkända.11 I England använde sig kungen redan på 900-talet av ett sigill, på 1200-talet hade han två olika sigill, beroende på vad han skulle godkänna.12 Städer skaffade stadssigill, gillen likaså. Under slutet av 1200-talet använde till och med svenska frälsekvinnor sigill.13 Vad som också skedde i Europa under 1200-talet var att brevtyper för varje transaktionsslag formaliserades och att mängden transaktioner som skriftfästes märkbart växte.Man skulle kunna säga att notariatsstämpeln eller det officiella sigillet som tillhörde en kung, en lagman, en stad eller ett område garanterade dokumentets giltighet. Formaliseringen av brevtyperna hade skett tidigare inom kyrka och kloster.14Alla handlingar om företagna transaktioner sparades dock inte, utan de som var värdefullast, särskilt försäljningar och privilegier. Domstolsprotokoll är exempel på dokument Sigillanvändning samt standardiserade och formaliserade brevtyper 9 Kelly 1990, s. 50-52. 10 Sivéry 1997, s. 76. 11 Guyotjaannin 1997, s. 53. 12 Keynes 1990, s. 246-247; Prestwich 1997, s. 97-98. 13 Norberg i KL Sigill I. 14 Harvey 1997, s. 110.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=