De laga fången uppvisar förändringar över tid i mina båda undersökningsområden. De försäljningar som genomfördes respektive de panter (förfallspanter) som utställdes i Finnveden i början av undersökningsperioden hade främst syftet att hjälpa den som befann sig i en utsatt situation och kan inte sägas vara marknadsinriktade, inte ens ur köparens eller långivarens perspektiv. Långivaren var en släkting eller Nydala kloster. Först under mecklenburgsk tid började pantsättningar av annan art (brukspanter) dyka upp, i vilka jämlika parter lånade av varandra för att direkt genomföra andra transaktioner eller för att låna pengar till andra transaktioner. Köp och försäljningar blev efter ytterligare några årtionden transaktioner som kunde genomföras mellan jämlika, oskylda parter. Även vissa former av gåvor i vilka gåvans värde uppgavs och i vilka motprestationen preciserades uppfyllde flera kriterier för “äkta” marknadsrelationer (kriterierna har jag utvecklat i kapitel 3 utifrånWeber och Smart). I Jämtland tycks dock inte dessa oberoende, jämlika marknadsrelationer ha förekommit under 1300-talet. Den första dokumenterade försäljningen är från1347, till skillnad från Finnvedens första försäljning som skedde 1307. Försäljningarna i 1300-talets Jämtland var få och bönderna dyker sent upp i materialet. Detsamma gäller bytena. De var ännu färre under 1300-talet, och det var endast rika som bytte med varandra. De få panter som utställdes gjordes för att man skulle överleva, vilket gäller hela undersökningsperioden! Pantsättningsformen användes inte som ett medel för att få pengar till andra affärer, som i Finnveden (redan1370).Vi såg också att det i Jämtland tog lång tid innan faktiska pengar användes som betalningsmedel vid både byten och köp.De stora köparna var inte lika stora som de som fanns i Finnveden redan i slutet av 1300-talet. I Jämtland får vi vänta på de riktigt stora köparna till sekelskiftet 1500. Böndernas transaktioner på marknaden var framförallt styrda av livscykler, något som Postan framhöll på 1960-talet: åldringen gav en sytningsgåva till en släkting när han inte orkade förl a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 270 De laga fången och marknadsrelationer
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=