i ränta, dvs. vilka inkomster den inbringade ägaren till den. Före detta årtionde har jag kunnat förutsätta att värdet var uppenbart för parterna.När jag studerat pantsättning av gårdar för att skänka dem som gåva har jag genom den värdering som gjordes kunnat få fram värdet på gåvan. I Jämtland var sytningsgåvorna, som började dokumenteras i skrift på 1400-talet, noggrant värderade eftersom de blev en del av det förskottsarv som den arvinge fick som tog på sig underhållet av den gamle (se kapitel 3). Gengåvan, dvs. motprestationen, kom aldrig att värderas i monetära termer i Finnveden under min undersökningsperiod.Vi ser trots det en utveckling från gåvor där inte någon motprestation alls nämndes till gåvor där motprestationens omfattning preciserades tydligt. Donatorn kunde tydliggöra vilken standard på äldreboendet som förväntades, hur många och hur ofta själamässor och böner skulle hållas osv.Vi har således “äkta” gåvor, dvs. gåvor utan motprestation från Finnveden under 1300-talet, och i dessa fall uttrycktes gåvan monetärt (1 mark till sockenkyrkan NN), och vi har gåvor från mitten av 1300-talet och framåt i vilka gåvan preciserades genom att man namngav de gårdar och jordar som gåvan innefattade, och dessutom uttryckte man i gåvobrevet önskemål om motprestation (i form av olika tjänster). De enda gåvor vi har där motprestationen värderades var i de gåvor kronan gav till bönder i Jämtland. I dessa värderades motprestationen i skinnskatter. I dessa gåvor var å andra sidan inte relationen mellan givare och mottagare jämn: herre gav till undersåte.Vi har alltså gåvor i Jämtland med preciserad ekonomisk motprestation, något som enligt Weber kan tolkas som en marknadsrelation, eftersom båda parters prestation värderats. Emellertid genomfördes överföringen mellan ojämna parter, vilket innebar att mottagaren (bonden) stod i beroendeställning till givaren (kronan), och det var herren som dikterade villkoren. Genom undersökningen har jag kunnat visa att jord värderades i monetära termer i hälften av alla försäljningar under 1300-talet, både i Jämtland och i Finnveden. Under 1400-talets andra hälft d e l v i 1 259
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=