Under framförallt 1990-talet forskade många historiker frånTyskland och England om medeltida skriftbruk. Resultatet från skriftbruksforskningen indikerar att användandet av skrift vid jordtransaktioner tilltog när ett område blev tillräckligt tätbefolkat och många handlade med varandra. Framförallt tilltog skriftanvändningen (i stället för muntliga överenskommelser) vid transaktioner när parterna inte var släkt eller när de bytte något annat än arvejord med en släkting. Behovet och kännedomen om vem som ägde jorden ökade när man inte hade släktkunskapen att utgå från. I min undersökning tar detta sig flera uttryck.Vi såg i kapitel 2att det laga fånget arv var sparsamt representerat i materialet: konstant tre procent av det totala materialet under de båda århundradena i Jämtland. Fånget var även sparsamt representerat i Finnveden: en och en halv procent under 1300-talet och fyra procent under 1400-talet. Jag tolkar detta som att parterna hade kontroll över arvet, och därför behövde endast avvikelser från gängse arvsordning dokumenteras. De arvsbrev som är bevarade avviker i många fall från gällande arvsordning; till exempel finns det brev på att dottern fått ärva lika mycket som sonen.Andra transaktionsformer som blev viktiga att dokumentera var gåvor genom vilken jorden övergick från en släkt till en annan. Ett exempel är de gåvor den norska kungamakten gav bönder i Jämtland mot att dessa betalade skinnskatter till kronan. Enligt den norska lagen tillföll sådan jord den självägande bonden med full äganderätt och blev hans odaljord. Denna odaljord var ju inte nedärvd och därför behövde bonden ett skriftligt brev på att han ägde jorden. (se kapitel 3) Gåvor gavs i allmänhet till en icke släkting: i Jämtland av kungamakt till bonde, i Finnveden av frälset till en institution. I dessa fall var behovet av skrift större just därför att jord bytte ägare, ett byte till någon utanför släkten. När en institution som i mitt fall Nydala kloster mottog stora mängder jord i form av donationer och gåvor uppstod behovet av att kunna bevisa sitt innehav. Därför d e l v i 1 253 laga fång, skri ftbruk och marknadse konomi
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=