kunna karakteriseras som marknadsinriktade, eftersom jord köptes för pengarna för att ackumulera rikedom, jord som de självklart lät andra bruka och fick inkomster från.Den som lånade ut pengar såg på olika sätt till att han fick ränta, trots att hinder fanns för detta räntetagande. Jag har visat att sätten att kringgå ränteförbud var desamma i Sverige som på kontinenten, vilka redovisats och diskuterats av Andersen, Le Goff ochWood. Sverige släpade tidsmässigt efter i fråga om ränteknepen, men fick genom det stora tyska inslaget i svensk förvaltning i slutet på 1300-talet kännedom om dessa knep. Jag har i detta kapitel också kunnat bekräfta Birgitta Fritz’ iakttagelser om att ränteuttaget ökat under den “tyska tiden”. I mina brev syns ränteuttaget genom att brukspanten blev vanlig bland frälset under den mecklenburgska tiden. På 1370-talet var antalet brukspanter större än förfallpanterna, och brukspanten förblev den dominerande pantformen tills den skärpta lagstiftningen kom1442. Man kan inte säga att förfallpanten fick en renässans efter den nya lagens ikraftträdande, utan frälset tog till det kontinentala knepet att pantförsälja så att köparen kunde få “ränta”. I diagram7 ovan syns tydligt ökningen av brukspanter från och med den mecklenburgska tiden (1363), och vi kan också iaktta den totala avsaknaden av brukspanter under några tiotal år efter att den nya landslagen trätt ikraft 1442. Det var först i brukspantsbreven som ränteuttaget uttrycktes explicit. I förfallpanten syntes inga spår av att kreditorn fick ränta. Jag betvivlar starkt att ränta över huvud taget togs ut.Att förfallpanten som pantform aldrig blev vanlig igen, trots lagstiftningen1442, tolkar jag som att frälsets ekonomiska medvetenhet om räntan som ekonomiskt lukrativ ökat. Pantförsäljningsknepet användes tills brukspanten så småningom åter började tas i bruk. Förfallpanten användes av frälsemän både som ett vänskapslån mellan likar (som byggde på heder) och som ett lån från en nära släkting när låntagarens situation var ansträngd, till exempel på grund av fångenskap. När man i en svår situation inte lånade av släkt, valde man att låna från Nydala kloster. Klostret kunde i större l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 244
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=