böndernas behov. Tack vare det behöll kanske bönderna förfoganderätten över jorden. I så fall blev kyrkan utan ränta (avkastning), men kyrkvärdarna såg till att kyrkans säkerhet var värd mer än lånet och att återbetalningen därmed var säkrad.77 Studerar vi andra kategorier av brev än pantsättningar och kvittobrev, som till exempel tvister eller intyg, finner vi återigen indirekt att pantsättning förekommit i Jämtland: det finns tvister om pantsättning av fiske och av ängar samt om icke återlösta panter.78 Det finns intyg om att panter gått tillbaka,79 och det finns intyg från kyrkvärdar att en man betalat tillbaka ett lån med jordlotter som säkerhet till ärkebiskopen (domkyrkan i Uppsala).80 Bönder lånade av varandra, men det syns bara fragmentariskt i materialet. Bönder lånade från en kyrklig eller världslig överhet därför att de hade brist på utsäde eller därför att de inte hade tillräckliga medel att betala skatten med. Sådana lån syns i materialet, eftersom bönderna lämnat jord i pant, men framförallt finns breven bevarade därför att överheten skrivit dem. Den här typen av lån togs av bönderna för att överleva, och lånen var inte på något sätt marknadsinriktade. Bönder lånade också av handelsmän för att få tillgång till sådant som producerades utanför det egna samhället. Inte heller denna typ av lån kan för böndernas del sägas vara marknadsinriktade, även om handelsmännens affärer var beroende av att bönderna lånade för att kunna köpa av dem. Frälsemännen lånade däremot av varandra för att kunna köpa artiklar som tillverkades utanför den egna sfären. De lånade också av varandra inför diverse jordtransaktioner. Somliga lån togs för att ge gåvor, framförallt vid giftermål: morgongåvor och hemgifter (se kapitel 3). Andra lån i samband med jordtransaktioner skulle l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 242 jämföre l se r 77 JHD I 180. 78 JHD I 261(1444); JHD II 4 (1431), 268 (1500), 286 (1501). 79 JHD II 268. 80 JHD I 194.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=