De som ställde ut panter och ägnade sig åt lånegivning i Finnveden hörde till landskapets övre skikt, oavsett om vi studerar 1300eller 1400-talet, vilket inte är förvånande.Vad som kanske förvånar är att låntagaren kom från samma höga skikt i samhället. Om parterna inte var släkt tillhörde de båda, trots det, samma samhällsskikt. Transaktionerna byggde helt och hållet på förtroende mellan parterna, och det var en hederssak både att ställa upp med lån och att betala igen,med ränta.Under 1300-talets andra hälft kunde det exempelvis se ut på följande sätt: Nils Erlandsson (Sparre) pantsatte hos sin frände Birger Knutsson (Trolle), och året därpå hos Ebbe Piik. Birger i sin tur bad Nydala kloster om kredit och satte gårdar i pant hos klostret, vilka sedermera förföll till klostret.59 Riddaren Birger Knutsson var således i det ena fallet långivare och i det andra fallet låntagare. Nils Krumme är ett annat exempel på någon som vid ett tillfälle lånade, vid ett annat var långivare. Han var långivare till riddaren Mats Gustafsson och lånade själv av Abraham Brodersson.60 Vi hittar långivaren (eller låntagarna) bland dem som under perioden var kronans läntagare: 1362 fick riddaren Magnus Nilsson, kung Håkons marsk, hela Finnveden i förläning på grund av de skulder han ådragit sig å kungens vägnar. Redan av kung Magnus hade han fått all avkastning som egentligen borde tillfalla kronan frånVästbo härad som amortering på skulden.Västbo skulle han fortfarande inneha utan att behöva lämna räkenskap. För inkomsterna han nu fick tillgång till i Sunnerbo och i Östbo härad av Kung Håkan måste han däremot lämna in räkenskaper för varje år.61 En annan person som på 1380-talet hade Finnveden i förläning var Peter Porse.62 När Abraham Brodersson fick delar av Finnved e l v i 237 Parterna i Finnvedens pantavtal och försäljningar med återlösningsrätt 59 5/2 1364, 24/6 1364, 21/9 1365 och 11/11 1365. 60 RAp 8/9 1389; SD91 (1401). 61 DS 6592 och Härenstam1946, s. 55. 62 Härenstam1946, s. 69.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=