långivaren som köpare av flera gårdar från riddaren Eggert Krummedige, som hade återlösningsrätt till de gårdar han sålt. Eggert var ofta i behov av pengar, för egen eller för kronans räkning, och hans vänner kunde förse honom med dessa. Eggert lånade sedermera också av Olof Jönssons son Gustav Olsson, både genom att pantsätta jord hos denne och genom att sälja till honom med återlösningsrätt för sig själv.57 Det fanns flera likheter mellan köparna av egendomar med återlösningsrätt och långivarna vid pantsättningar, om man jämför dem med de vanliga köparna vi mötte i kapitlet om försäljningar. Storköparna till vanliga försäljningar var högt uppsatta personer i samhället som till exempel Gustav Olsson och Abraham Brodersson. Dessa var även långivare. Långivarna var oftare män med kronoförläningar, men bland köparna av försäljningar med återköpsrätter återfanns de högt uppsatta i samhället endast om de samtidigt hade lokal förankring, till exempel genom att inneha häradshövdinge- eller lagmansämbetet. Det finns också skillnader mellan parterna i kreditaffärer och i vanliga försäljningssituationer. I de sistnämnda var köparens ekonomiska förmåga i de allra flesta fall större än säljarens. Men när det gäller försäljningar med återlösningsrätt överensstämde förhållandet mellan parterna med relationen mellan långivare och låntagare: de var jämbördiga. Här handlade det om en “gentlemens agreement” mellan riddare, eller om ett klientförhållande väpnare–riddare, eller riddare–väpnare. Vi såg ovan att Nydala kloster fungerade som långivare vid förfallspanter men inte vid brukspanter, och i samband med den nya lagen skulle man kunna säga att institutionen Nydala kloster återigen uppträdde som penningstark utlånare eller som köpare av egendomar som sålts med återlösningsrätt (pantförsäljningar).58 l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 236 57 RAp 29/9 1425, 6/5 1442, 8/6 1451, 27/10 1475, 13/1 1482. 58 RAp 16/4 el. 23/1 1476, 13/12 1493.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=