Under 1400-talet fram till revideringen av landslagen (som blev färdig 1442) dominerade brukspanten helt (91 %) över förfallpanten, och i alla brev talas det öppet om att långivaren uppbär avkastningen som ränta tills skulden är betald; i några brev sägs till och med att långivaren får ränta i ytterligare ett eller två år efter full betalning.47 Till skillnad från den äldre landslagen förutsätter Kristoffers landslag att långivaren hade panten i besittning under lånetiden genom att han åtminstone uppbar avkastningen från den. Såtillvida är lagen en anpassning till verkligheten. Den första bevarade pantsättningen i Finnveden efter lagens ikraftträdande kan inte tolkas på annat sätt än att långivaren fick avkastningen som ränta, men när panten förföll tillföll gårdarna i sin helhet långivaren. Det innebär en kombination av räntetagande och förfallspant.48 I Kristoffers landslag är panten, precis som i MEL, återigen en förfallspant, och därmed speglar den nya lagen en stramare hållning gentemot pantsättning och räntetagande. I själva verket strävade lagstiftarna efter att återgå till de förhållanden som rådde i slutet av 1300-talet för förfallspanten, vilket alltså gick stick i stäv med hur panterna ställts ut under 1400-talets första decennier. IWesséns tolkning lyder den nya lagen: Utifrån sista meningen i ovanstående citat är det uppenbart att avkastningen skulle fungera som amortering. Frågan är bara om lånl a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 232 47 SD147, 288, 1559, 1838, 2047, 2314, 2315;RAp28/10 1422, 29/9 1425;RApp4/7 1426; Upps.perg. 10/2 1434; RAp 6/5 1442. 48 RAp 1/6 1447. 49 Wessén 1962, s. 89 not 35. 1442 års lag och förändringen av kapitlet om panter Löser ej den som har pantsatt inom förelagd frist, skall han ytterligare hava natt och år för att återlösa, om han gitter. Löser han ej, då skola hans bördemän hava rätt att återlösa den inom sex veckor från den dagen; lösa de ej, då behålle den som har fått. Och vare sig bördemännen lösa jorden eller den som har jorden i pant behåller den, skall han alltid lämna den som pantsatte fullt efter som den blev värdesatt på tinget. Och han skall slå av på skuldsumman så mycket som han har uppburit av jorden.49
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=