Sven Bååt “en wissan oc brwkeleken pant.”42 Detta är den äldsta användningen av ordet brukspant i mitt område, och det härrör från1415. Söderwalls exempel på samma uttryck (“brukleken pant”) är från 1404, och hans kommentar är att det betyder oinskränkt nyttjanderätt.43 Här ligger vi nära Birgitta Fritz, som funnit att kronan använt sig av detta uttryck redan under mecklenburgsk tid.44 Brukspanten etablerades under 1300-talets sista 30 år, men den förekom hela tiden parallellt med förfallpanten. Det fanns alltså tre typer av pantsättningar: pantsättningar med uttalad ränta till långivaren, pantsättningar i vilka det inte finns belägg för att ränta över huvud taget tagits ut under lånetiden och pantsättningar där man tar ut ränta vid försenad återbetalning. I kronans pantbrev som Fritz studerat förekom nästan enbart brukspanter i slutet av 1300-talet. I breven från Finnveden förekommer brukspanten parallellt med förfallpanten, som efter sekelskiftet 1400 nästan helt försvinner till förmån för brukspanten.Alltså dröjer sig förfallpanten kvar längre än vad Fritz visat i kronans pantsättningar, vilket i och för sig inte är förvånande. Bland pantbreven i slutet av1300-talet finns det brev i vilka långivaren ger tillbaka pantsatt jord, det vill säga återbördade panter. Det är dock svårt att genom formuleringarna i breven avgöra om det var rätten till avkastningen som gick tillbaka till pantsättaren (dvs. att långivaren uppburit avkastningen under lånetiden) eller om det var hela godset som återbördades (dvs. att långivaren både brukat och uppburit avkastningen under lånetiden).45 Jag har emellertid funnit enstaka tydliga exempel på både återbördande av hela egendomen (vilket Arvid Eriksson gjorde när han för ett lån gav Arvid Bengtsson sitt gods “til ewärdelika ägu”) och exempel på återbördande av enbart avkastningen.46 d e l v i 231 42 SD2047, 2314, 2315. 43 Söderwall: brukliker. 44 Fritz 1972, s. 123. 45 RAp 14/2 1392; SD1779; RAp 2/9 1431. 46 DS 9350; SD90.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=