Utifrån de forskningsresultat som jag redogjort för kan jag förvänta mig att finna färre pantsättningar i det jämtländska materialet än i materialet från Finnveden. I själva verket utgör skuld- och pantkategorin i Jämtland endast två procent av det totala antalet brev, vilket kan jämföras med Dalarnas fyra procent. Kanske kan detta till viss del förklaras med att avtalen i större utsträckning skedde muntligen i Jämtland, dvs. sällan skriftfästes. I jämförelse med Finnveden kan det också bero på att jämtlänningarna hade mindre jord att pantsätta utan att riskera att hamna på bar backe om de inte lyckades återbetala lånet. Sjöbergs resultat vittnar om att hennes Dalabönder hade svårt med återbetalningen av lånen. En förfallpant som inte återlöstes i tid föll ju i långivarens händer för tid och evighet.Att pantsätta var alltså riskabelt för bonden.Vi såg i det föregående kapitlet att jämtlänningen ibland valde att pantsälja i stället för att genomföra en “äkta” försäljning; då fanns det åtminstone en möjlighet för nästa generation att återlösa jorden.Vid en äkta försäljning övergick ju egendomen slutgiltigt till köparen. Jämför vi i stället en pantförsäljning med en pantsättning, blir återigen en pantförsäljning ett tryggare val än en pantsättning för den som är osäker på sin återbetalningsförmåga. Andersen visar tydligt i sin undersökning hur ränteförbudet påverkade valet av pantformer. Även han kommer fram till att många under senmedeltiden hellre valde en pantförsäljning med (tidsbegränsad) återköpsrätt än en oviss pantsättning, som inte heller gav långivaren någon ränta. Emellertid anför Andersen snarare ränteförbudet som orsak än ekonomisk osäkerhet, vilket talar för att Andersens resonemang passar bättre som förklaring till varför frälset ibland valde pantförsäljning i stället för pantsättning.26 Även Wood ser pantförsäljningen som ett sätt för långivaren att få möjlighet att erhålla ränta på ett egentligt lån genom att kalla transaktionen för en försäljning.27 d e l v i 225 26 Andersen 1975, s. 29. 27 Wood 2002, s. 187.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=