betydelse ägt rum. Förpantningar under 1300-talets första hälft gjordes främst på grund av akut penningbrist (kronan behövde låna) men var inte vanliga. Under den mecklenburgska tiden1363– 1389var pantsättningar däremot mycket vanliga för att stärka banden till trogna medhjälpare och för att kompensera dem för deras ekonomiska stöd till kronan.23 Andersens, Le Goffs,Woods och Fritz’ studier bidrar till att bättre förstå vilka typer av pantsättningar som kunde förekomma och hur situationsbunden den enskilda pantformen var. Hypotetiskt skulle en jord först kunna pantsättas som förfallpant för att när fristen gått ut omförhandlas och åter pantsättas,men då som brukspant med någon form av ränta. Kanske är det inte hypotetiskt. Kanske utgår vi ifrån begreppen förfallpant och brukspant, vilka leder oss lite fel. Kanske speglar materialet i stället hur processen ser ut: från ett brev som fastställer lån på bestämd tid, utan ränta, till ett brev där en skuld resulterar i en pantsättning med ränta.Vi ska se hur denna process ser ut hos Smålandsfrälset. Fritz studie kan således tjäna som jämförelsematerial för mina frälsemäns val av pantsättningsformer. Fritz skrev att vanligt folk kunde använda sig av förfallpanten, medan denna form var omöjlig för kronan.Vi ska se om och i så fall när frälset använde sig av förfallpanten. Fritz såg en tydlig förändring av brukspanten från att inkomsterna drogs av från skulden, till att den inte drogs av utan tillkom panthållaren som ränta. Ser jag sådana tendenser i mitt material under samma tidsperiod? Maria Sjöberg, som studerat bondeekonomin på 1500-talet, konstaterar att av de laga fång som registrerades i Dalarna, utgjorde pantsättningar endast fyra procent.24 Pantsättning av jord var ett sätt att låna pengar, och den jord bonden satte i pant ville han egentligen inte bli av med.25 l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 224 23 Fritz 1972, s. 121. 24 Sjöberg 2001, s. 104. 25 Sjöberg 2001, s. 107.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=