hon knappast förekom som köpare. De som förekom som köpare var frälsekvinnor i bondeområdet Jämtland, och där var de per definition högre stående än flertalet män som handlade med jord i just detta område.De hörde till ett annat, högre stånd och var som frälsekvinnor inte underordnade en skattebonde. Inte heller i grupp tillsammans med bröder förekom kvinnor (oavsett stånd) som köpare, endast som säljare. Bröder köpte däremot tillsammans. För att ytterligare få grepp om beroenderelationer har jag studerat samtyckesformuleringar i breven. Samtyckesformuleringarna upplyser mig om vilka som kunde göra anspråk på egendomen i fråga tack vare att de antingen ägde den, men inte förvaltade den (dvs. kvinnor), eller var bördsberättigade till den men inte kunde eller ville utnyttja rättigheten (oftast omyndiga pojkar eller myndiga söner eller manliga syskon till den som ägde jordegendomen). Här framträder skillnader mellan mina två undersökningsområden. Eftersom det visar sig att manliga syskon i så stor utsträckning utnyttjade sin bördsrätt i Jämtland, uppstod inte situationer där manliga bördsberättigade behövde ge sitt samtycke; de var ju själva köpare. I Finnveden däremot utnyttjade manliga syskon sällan denna rättighet, och därför förekom de oftare som godkännare av försäljningar av arvejord till avlägsnare släktingar eller till oskylda. I Finnveden sålde under hela undersökningsperioden enskilda män i 30 procent av alla sina försäljningar jord som tillhörde kvinnor.Vid dessa försäljningar gav kvinnan och hennes närmaste manliga släktingar antingen sitt samtycke till försäljningen eller förekom som beseglare av handlingen, vilket är ett annat sätt att ge sitt samtycke. Samtyckesformuleringarna förekom i Finnveden från och med1360-talet och blev legio på 1400-talet. I Jämtland kom samtyckesformuleringarna först på 1460-talet, tidigare använde de andra formuleringar. I Jämtland sålde män kvinnojord i endast 21 procent av sina försäljningar.Trots att kvinnor enligt lagen ärvde lika mycket i Jämtland som i Finnveden, hade alltid män (och äldsta sonen) företräde till odaljorden framför kvinnor, vilket tycks ha gjort att bondkvinnor mer sällan kunnat utnyttja sin bördsrätt. l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 210
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=