båda århundradena (25 procent av alla själagåvor), blir nedgången i antalet utfärdade försäljningar av kvinnor intressant.Varför skedde en nedgång av andelen kvinnor vid försäljningar men inte vid själagåvor? Jämför vi Finnveden med Jämtland och dess andel kvinnliga försäljningar på nio procent, hamnar vi trots allt en bit ifrån de15procent som kvinnorna i Finnveden nådde upp till under 1400-talet. Men tendensen är densamma i de båda områdena: färre försäljningar totalt under 1300-talet, men procentuellt sett många fler kvinnliga utfärdare (två av 15 i Jämtland, 14 av 66 i Finnveden). När kvinnan utfärdade i Jämtland sålde hon speciellt i slutet av perioden till en bror eller till bröder, vilket självklart också innebar att hon sålde sin bördsjord till sin närmaste släkting.104 Kontrollen över försäljningen var alltså given, och man kan fråga sig hur självständig denna försäljning var från kvinnans sida. I så gott som alla andra fall då kvinnan i Jämtland inte sålde till sin bror, hade hon antingen fått samtycke från sin bror105 eller från sin son106 eller från sin make107 till den försäljning hon ville genomföra. I alla dessa fall kan man med viss säkerhet säga att hon sålde jord som härstammade från sin egen släkt. I några få fall ser det ut som om kvinnan utfärdade själv (utan samtycke) i Jämtland.Vårt äldsta fall är inte en regelrätt försäljning, utan lagmannen meddelar 1348att en kvinna sålt sitt fiske till sysslomannen Niklas Petersson; det är alltså fråga om ett sorts intyg i den stil som jag redogjort för i kapitel två om skriftbruket.108Ytterligare ett brev finns från1300-talet, och i det här fallet utfärdades brevet av änkan Radgerd 1363. Hon sålde allt hon ärvt efter l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 190 104 JHD II 100, 168, 208, 267. Flera systrar kunde gå ihop och sälja till bror: JHD II 231, 329. 105 JHD II 248. 106 JHD I 225, 264; JHD II 57, 117, 307. 107 JHD I 240, 241. 108 JHD I 69. Kvinnor i Jämtland som säljare
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=