det köpta eller sålda var lågt kunde självständigt genomföras av kvinnor utan tillstånd eller godkännande i efterhand.Värdet stod i förhållande till kvinnans mans ekonomiska status.Till exempel kunde en bondkvinna endast förvalta till ett värde av ett öre, och högfrälsets kvinnor till ett värde av en halv mark.102 Förvaltningsrätten som den norska landslagen just erkänt begränsades alltså betydligt. I de bevarade diplomen ser verkligheten mer komplicerad och mer nyanserad ut än i lagarna. I diplomen benämns kvinnor på olika sätt i olika sammanhang. I vissa sammanhang benämndes de med sina namn, i andra sammanhang benämndes de med namn och vems hustru de var och slutligen i ytterligare andra sammanhang benämndes de med namn och vems änka de var. Hon hade enligt brevens vittnesmål olika befogenheter att sälja jord beroende på vem hon var underordnad, fadern, maken eller sonen, och vilken släkts jord hon sålde, sin egen eller barnens till exempel. Jag har i en artikel visat att förvaltningsrätten temporärt kunde ligga i kvinnans händer, och då var det viktigt att genom epitetet hustru visa vem som egentligen hade förvaltningsrätten. Genom epitetet änka fastställdes däremot att vissa befogenheter flyttats från den döde maken till makan, till exempel förvaltningsrätten över barnens egendom.103 Först måste jag generellt fastställa hur kvinnors försäljningar fördelade sig inom århundradena 1300-1500(se tabell 5och6i detta kapitel). Frälsekvinnorna i Finnveden sålde oftare än bondkvinnorna i Jämtland. 18procent av försäljningarna under hela undersökningsperioden hade kvinnliga utfärdare i Finnveden. Ser man århundradena var för sig, var det vanligare att kvinnor utfärdade under 1300-talet än under 1400-talet. 21 procent av alla försäljningar i Finnveden på 1300-talet genomfördes av kvinnor. På 1400-talet utgjorde kvinnors försäljningar 15procent av det totala antalet försäljningar. Jämför vi med själagåvorna, som procentuellt sett utfärdades av kvinnor i Finnveden i lika stor utsträckning under d e l v 189 102 MLL KöpB. 21 § 2. 103 Larsson 2008.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=