ting. Enligt norsk lag hade ju män arvs- och bördsföreträde framför kvinnor.60 Samtycke förekommer i det jämtländska materialet när bröder eller söner hade bördsrätt som de inte utnyttjade. Exemplen på samtycke är alltså få, eftersom en man så ofta sålde till just en bror.61 Den enskilde mannen i Jämtland sålde uttryckligen en kvinnas jord i 21 procent av sina försäljningar, medan männen i Finnveden sålde kvinnojord i nästan 30 procent av fallen. Bönderna i Dalarna på 1500-talet, som Sjöberg studerat, sålde mycket sällan till släktingar. När det förekom var det vanligast med försäljningar mellan syskon, precis som i Jämtland.62 Skillnaden mellan mina områden är alltså att procentuellt sett mer kvinnojord såldes av män, men inte nödvändigtvis till en släkting, i Finnveden,medan en bror eller systers jord ofta såldes till en bror i Jämtland. Sammantaget såldes ungefär lika mycket arvejord i de båda områdena, men släktingarna som sålde tycks vara mer närstående i Jämtland. Detta kan vara en av förklaringarna till att det var svårt för den jämtländske släktingen att betala köpet på en gång, eftersom de oftare än smålänningarna var mindre bemedlade, även om det också fanns storköpare (se nedan). I Finnveden var inte köparen lika ofta en släkting, och i de fall arvejorden köptes av en släkting var denne avlägsnare än släktingarna i Jämtland. Försäljningar av arvejord till släktingar förekom i ungefär samma omfattning under hela undersökningsperioden i Jämtland. Även mäns försäljningar av arvejord i form av kvinnojord förekom lika ofta under hela undersökningsperioden i Finnveden; skillnaden är att vi inte är lika säkra på att den gick till släktingar. d e l v 179 60 Man sålde sitt möderne till bror: JHD II 166, 191. 61 JHD II 156, 205, 242. 62 Sjöberg 2001, s. 115-118.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=