att en man sålde kvinnojord vars andel oftast var en tredjedel av en gård. I studien Folkungatidens monetära system. Penningen mellan pest och patriarkat 1254-1370 ger Bo Franzén oss värdefull kunskap om vilka värdeenheter som var vanligast under den period han studerar. Han kommer fram till att i knappt hälften av transaktionerna av fast egendom uttrycktes värdeenheten monetärt, endast tre procent uttrycktes i silver och i ytterligare något under hälften av dem uttrycktes den inte alls. Han kommer också fram till att de allra flesta transaktioner som uttrycktes monetärt, uttrycktes i svenska pengar under hans tidsperiod.24 Jag studerar hur värdet på försäljningar bestämdes under en mycket längre tidsperiod och inom avgränsade områden för att se vilken förändring som skedde över tid. Ett inslag av flera monetära enheter än den “svenska” skulle kunna tolkas som att gränshandeln ökade i mina båda områden. Skillnaden mellan Finnveden och Jämtland är att Jämtland hade en penningräkneenhet som kallades jämtska mark och som saknade fysisk motsvarighet i faktiska pengar. En fråga som är svår eller omöjlig att svara på är om det som är värderat i jämtska mark betalades i varor,“värdörar”. En annan fråga är hur man ska förhålla sig till alla de försäljningsobjekt som inte åsattes något värde. Hur och med vad betalades de? För Jämtlands del har vi väldigt få försäljningar under 1300-talet (15), och av dessa åsattes sex ett värde, varav fem i jämtska mark, och en försäljning åsattes endast ett ospecificerat värde “markir”. I nästan hälften av fallen på 1300-talet är transaktionerna värderade monetärt, vilket stämmer väl överens med vad Franzén kommit fram till.Tittar vi på det totala antalet försäljningar i Jämtland (252), upptäcker vi att i nästan hälften av fallen (119) uppges värdeenheten för det sålda i jämtska mark. Snittet per affär i mitt material 1347-1510 är 28 jämtska mark, räknat på alla typer av försäljd e l v 169 Värderingen av säljobjekten 24 Franzén 2006, s. 169, 299.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=