är specifikt svenskt och förekommer egentligen inte i Norge. Enligt norsk lag (och äldre svensk lag) räckte det med att det fanns två vittnen till en försäljning för att den skulle vinna laga kraft. I det jämtländska materialet, som är påverkat av svensk lag, räknas för det mesta upp åtta fastar (samma antal föreskrivs i Hälsingelagen); här följer alltså Jämtland snarare det “svenska” mönstret än det “norska”. Men det finns också en hel del försäljningar där det bara finns två vittnen nämnda, både i Jämtland och i Finnveden. I Jämtland härstammar de flesta av dessa brev från den period då unionssamhörigheten var svagare. Men vittnesnärvaro fanns alltså alltid vid dessa försäljningar, även om vittnena ibland reducerades till två även i det “svenska” materialet. I många situationer under framförallt 1400-talet upprättade frälset självt köpekontraktet, och det blev bara aktuellt med fastar när köpet skulle bekräftas av tinget så att den tilltänkta köparen skulle kunna tillträda gården och dess tillhörande ägor. Det ting som låg i samma härad som gården utfärdade fastebrevet. För att ett brev skulle vara rättsenligt krävdes också sigill, något som frälset under 1300-talet mycket oftare innehade än bönderna i Jämtland. Ett sigill kunde till en början räcka som säkerhet vid en överenskommelse, särskilt om man senare skaffade flera beseglare vilka bekräftade transaktionens giltighet. Beseglarna sigillerade i statusordning, både i Finnveden och i Jämtland. Den mäktigaste personen nämndes först, den näst mäktigaste sedan osv. Detta kan utnyttjas för att fastställa utfärdarens status i gruppen sigillanter, vilket jag har gjort för att fastställa kvinnors positioner i Finnveden.22 Det vanligast förekommande försäljningsbrevet innehåller en transaktion mellan män: en man säljer till en annan man. Beroende på om han sålde egen jord, jord som han förvaltade åt någon annan (hustrun, barnen, syskonen, andra kvinnliga släktingar) eller om han var någons explicita ombud, så formulerades brevet lite olika. Sålde han hustruns jord skulle det i brevet framgå att han på något d e l v 167 22 Gunneng 1989 har använt sig av beseglare för genealogiska studier.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=