land så att innehavet av brevet utgjorde bevis för att man ägde en viss, bestämd jord som var värderad. Fortfarande saknades dock i de engelska breven uppgifter om hur mycket köparen betalat för den.18 Finnveden ligger ur det perspektivet väl framme. För Jämtlands del är det anmärkningsvärt att så få försäljningar nedtecknades trots att lagen påbjuder det. Beror det på att man i Jämtland oftare genomförde denna transaktion muntligen? Det finns ju överhuvudtaget så få salubrev från det jämtländska området fram till 1420-talet, även om den blygsamma början till en ökning överensstämmer med Finnvedens kraftiga expansion av försäljningar på 1390- talet. Anmärkningsvärt är för det tredje att Jämtland från och med 1420-talet alltid har fler brev per decennium än Finnveden.Under flera decennier har Jämtland till och med två eller tre gånger så många försäljningar dokumenterade mot Finnveden. Om vi jämför med stapeldiagrammet över bytena (Diagram4i kapitel 4), ser vi att det totalt dominerande laga fånget i Jämtland är försäljningar, oavsett århundrade.Väldigt få byten i Jämtland skriftfästes under 1300-talet. För Finnveden minskade bytena något procentuellt sätt under 1400-talet, då köpen gick om gåvorna som det vanligaste fånget. Vi kan börja med att titta på vilka det var som utfärdade brev om försäljningar i de två områdena: Tab e l l 5. Försäljningar efter utfärdare i Jämtland 1346-1510 l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 164 Antal 21 26 2 % på tot 19 24 59% T O TA LT 2 3 15 9% 10% MAN KV I NNA varav på 1300-talet MAKAR F LERA ARV I NGAR 56 252 varav på 1400-talet 53 22% 237 100% 141 8 149 18 Harvey 1997, s. 110–111.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=