bara mynt, kor eller korn, smör eller skinnvaror, som det uttrycks i den norska lagen.13 Andra frågor jag besvarar i detta kapitel är huruvida försäljningar är en kategori där ett växande antal kvinnor förekommer som säljare. Forskning på senare århundraden visar att kvinnor mycket oftare förekom som säljare än som köpare. Maria Sjöberg, som undersökt perioden1545-1617i Dalarna, kommer fram till att det var kvinnor som sålde i 15 procent av fallen i början av undersökningsperioden, i 27procent av fallen i slutet av perioden. Som köpare förekom de däremot sällan: de utgjorde 9procent 1591–1603 men sjönk till 4 procent 1604-1617. Den norska landslagen fastställer att en kvinna inte får köpa för mer än ett visst värde.Värdet skiftar beroende på vilken social ställning kvinnan har.14 Sjöberg studerar ju bönder, vilket gör att jag främst bör jämföra hennes resultat med resultaten för Jämtland. Handlade jämtländska kvinnor på liknande sätt eller bromsade de norska lagbestämmelserna kvinnornas agerande? Hur såg det ut i Finnveden? I de fall då kvinnor sålde, sålde de sin egen eller barnens egendom? Enligt medeltidsforskarna i jordmarknadsprojektet som startade 1999 sålde de flesta (bönder) av tvingande skäl.15 Detta får som konsekvens för mig att köparna borde vara de ekonomiskt starkare och säljarna de ekonomiskt svagare. Jag kan alltså förvänta mig att kvinnor och lägre frälse är säljare, medan Nydala kloster, storbönder och högfrälse är köpare. Sammanlagt finns 252 försäljningar bevarade från Jämtland men endast 15brev under hela 1300-talet. Ändå utgör försäljningarna 38 procent av alla bevarade brev från Jämtland under undersökningsperioden. På 1440- och 1470-talet tillkom flest köpebrev i detta område: 36 respektive 34 brev. Toppnoteringarna för Finnveden d e l v 161 13 MLL Landbrigden kap. 12 § 2. 14 MLL köpB kap. 21 § 2. 15 Feller 2005, s. 22 ; Figueras 2005, s. 537 ; Page 2005, s. 328 ;Wickham2005, s. 640. för säl jningar öve r t id
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=