fördes av hushållsföreståndaren. Om mannen bytte hustruns jord, förblev den tillbytta jorden hustruns egendom. Att byten oftast genomfördes av hushållsföreståndaren skulle kunna tyda på att kvinnor ibland var hushållsföreståndare, och fem procent av hushållen är kanske en rimlig siffra.Det finns ingen forskare som uppgivit hur ofta kvinnor var hushållsföreståndare under senmedeltiden. Siffran fem procent för frälsekvinnorna är något högre i förhållande till de siffror Eva Österberg häradsvis presenterat för bondkvinnor i 1570-talets Småland. De medeltida bondkvinnorna förvaltade ingenting om man får tro bytestransaktionerna i mitt material. Jan Samuelsson har uppgivit hur ofta frälsekvinnor förvaltade sina ägor på 1560-talet och kommit fram till att de utgjorde drygt 20procent av förvaltarna; en siffra mina frälsekvinnor bara kan komma upp till i gåvosituationer, men då representerade de sällan ett helt hushåll.72 I Jämtland förekom inga kvinnor i bytestransaktioner. Kanske är det därför som parten Makar var vanligare där än i Finnveden; likaså parten Flera arvingar. Den var nästan dubbelt så vanlig i Jämtland som i Finnveden, procentuellt sett. För att frigöra tillräckligt omfattande jordbitar var det förmodligen nödvändigt att flera skattebönder ställde sig bakom en transaktion. En del av personerna kompenserades med varor och en av dem fick den tillbytta jorden. Man kan, om man bara tar hänsyn till det bevarade materialet, dra två slutsatser. Den ena är att skattebönderna i allmänhet inte hade så mycket jord “över” att de lätt kunde byta. Den andra är att de hade svårt att överhuvudtaget hitta någon att byta med som kunde bli en jämbördig part. Båda dessa förhållanden var annorlunda i Finnveden: inom frälset hade man många fler gårdar att byta bort, och man hade många fler att byta med. För frälsemännen var institutionen Nydala kloster en viktig part, som var inblandad i mer än var tredje transaktion. Beträffande vems jord männen bytte bort, kan man lägga märke till att det i Finnveden handlade om kvinnors jord i 33 brev (av l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 152 72 Österberg 1980, s. 289; Samuelsson 1993, s. 98.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=