En stor skillnad mellan de både undersökningsområdena är att män i Jämtland i de allra flesta fall bytte med män.Vi får sällan veta mer än att de själva ägde det de bytte, men enstaka gånger meddelas att det är mannens odal eller farsarv.56 Några gånger uppges män byta sina hustrurs jordar.57 Men till skillnad från i Finnveden var detta inte vanligt. Det förekom inte heller att kvinnor gav sitt samtycke annat än i enstaka fall. Ett fall var då män sinsemellan bytte jord som deras hustrur ägde (“sum jardene atte”). Det står också i brevet att “baegiaes vare hustrur i hanlaghi medh oss medh godvilia”, vilket jag tolkar som att kvinnorna gett sitt medgivande, samtycke, till bytet.Dessa kvinnor var inte släkt.58 Någon gång använde män även sin systerdel eller någon annan kvinnlig släktings jord att byta med.59 När flera arvingar gick ihop för att byta, framgår det vilka ägoförhållanden som var aktuella mellan dem, men det är ytterst sällan som det framgår om den som de bytte med var en släkting. I de jämtländska breven framgår det sällan om man bytte med en släkting. Om vi tänker på vad som sägs i norsk lag, så behåller en bytt odaljord sin status endast om den byts mot en släktings odaljord. Detta har inte varit vägledande i Jämtland. I de två fall där män genomförde ett ojämnt byte med sin odal som byteslott bytte de inte med en släkting eller med en part som också bytte sin odal.60 I båda fallen var det bara den ene som bytte sin odaljord.Antingen spelade det ingen roll för den man som bytte sin odaljord att jorden han fick inte blev odaljord (då blev den tillbytta jorden fri från bördsregler vid en eventuell framtida försäljning), eller kan man tänka sig att de jämtska förhållandena påminde om de svenska, dvs. att den jord man bytte till sig fick samma status som den man bytte d e l 1 v 147 55 RAp 29/3 1381. 56 JHD I 75, 269; JHD II 54. 57 JHD I 170, 293; JHD II 76. 58 JHD II 76. 59 JHD II 129 och 170. 60 JHD I 269; JHD II 54. Byte med släkting eller oskyld
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=