Emellertid var förhållandet mellan givare och mottagare ojämnt i Jämtland; det var fråga om överhet gentemot undersåte (alltså en beroenderelation, enligtWeber). I förhållande till detta kriterium är det världsliga frälset och klostren mer jämlika i sin gåvoväxling. Jag kan alltså konstatera att en och samma gåva kunde innehålla både former som uppfyllde kriterier för beroenderelationer och kriterier för marknadsrelationer.Vissa gåvotyper uppfyllde fler marknadskriterier än andra.Många gåvor uttryckte mest en gåvorelation. Totalt sett utfärdade det världsliga frälset i Finnveden många fler gåvobrev än bönderna i Jämtland, även om vi bara studerar 1400talet.Att det finns så många fler bevarade brev för frälsets del beror med säkerhet på att man gav till institutioner. Institutionerna arkiverade dessa brev på ett betryggande sätt. Jämtlänningarna skänkte i stället sytningsgåvor till släktingar, och dokumenten om dessa har i större utsträckning förkommit. Dessa sytningsgåvor började inte skriftfästas förrän under 1400-talet. Sammanfattningsvis kan vi säga att värderingen och preciseringen av motprestationen var otydlig i de båda områdena, oavsett gåvotyp. I nästa kapitel ska vi studera hur värderingen av motprestationen ser ut vid byten. d e l i i i 123 o LAGA FÅNG f ör me de lt i de n s kv i nnor och män Skriftbruk, jordmarknader och monetarisering i Finnveden och Jämtland 1300 –1500
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=