ledes om de äldsta gåvorna, de utan formulerad motprestation; de representerar en gåvorelation. I breven framgår efterhand att gåvorna värderades på olika sätt (jordmått, omfång, plats, gårdsnamn), och så småningom uttrycktes någon form av krav på motprestation. Dessutom kunde det förekomma att gåvan var värderad i ekonomiska termer (förväntad avkastning, pengavärde vid pantsättning) och att motprestationen preciserades.Alla dessa olika typer av gåvor kunde förekomma parallellt bland frälset i Finnveden.Den äkta testamentariska gåvan upphörde dock att skänkas av det världsliga frälset redan i slutet på 1300-talet. Den gavs enbart av det kyrkliga frälset under 1400-talet. Det världsliga frälset hade börjat formulera sina motkrav och man var noggrann med att uppge värdet på den egna gåvan. Exempel på alla dessa gåvotyper har vi också i liten skala i 1400-talets Jämtland, vilket betyder att de flesta gåvor till institutioner inte gavs av vanligt folk i Jämtland utan av kyrkliga företrädare eller av världslig överhet. Skattebönderna syns i stället i sytningsgåvorna, där värderingen av gåvan var lika noggrann som i Finnveden; däremot var motprestationen inte lika preciserad. De jämtländska bönderna fick jordagåvor av kronan, och deras motprestation var skinnskatterna. Denna motprestation är ekonomiskt sett tydligast i mitt material.Värdet på gården man fick från kronan utgjorde beräkningsgrund för hur många skinn man skulle betala i skatt.Här finner vi den balansWeber efterlyser mellan värdet på gåvan och värdet på motprestationen. Motsvarigheten för Finnvedens del skulle vara förhållandet mellan värdet på de gårdar (räknat på avkastningen) man ger till klostret för sytning i förhållande till de preciseringar av tjänsterna som finns i en del brev. Men i dessa fall är det synnerligen svårt att mäta gåvovärdet i förhållande till prestationens värde. I detta avseende påminner de jämtländska kronogåvorna mer om en marknadsrelation än sytningsgåvorna i Finnveden, eftersom både gåvan och motprestationen i Jämtland värderades i ekonomiska termer. I Finnveden uttrycktes gåvan i ekonomiska termer men inte motprestationen, som uttrycktes i tjänster. l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 122
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=