Om vi erinrar oss kapitlet om skriftbruk så nämndes där att skyddsbrev inte utfärdades i Finnveden efter ca 1300, och därför förekommer inte denna kategori under min undersökningsperiod. Behovet av denna typ av beskydd fanns inte längre i Finnveden. I Jämtland fanns uppenbarligen detta behov, särskilt under 1300-talet. Skyddsbrev utfärdades av kungen inte bara för de personer som arbetade i landskapet på kungens uppdrag, som fogdar och hövitsmän,128 utan även för de familjer som fått gårdar av kronan. Skedulf Botulfsson, som jag nämnde ovan, behövde och fick ett sådant skyddsbrev knappt två år efter det att han och hans hustru fått sin gåva. Brevet gav honom och hela hans familj, alla deras ägodelar, fast som löst, kungligt skydd mot oförrätter. Bröt någon mot detta, blev påföljden höga kungliga böter. Denna typ av skyddsbrev utfärdade kungamakten under 1300-talet för alla som administrerade och skötte kungsgårdarna.129 Samma typ av skyddsbrev som kungen utfärdade för innehavarna av kungsgårdarna utfärdade ärkebiskopen för dem som skulle sköta själastugan i Ragunda.130 Drottning Margareta försökte redan 1389att komma på god fot med ärkebiskopen i Uppsala och utfärdade därför ett skyddsbrev för all kyrklig egendom som ärkestiftet ägde i Jämtland.131 Vi har också exempel på att det inte bara varit nödvändigt att skydda kungens män utan att det även varit nödvändigt att skydda befolkningen mot kungens män. Inbyggarna i Jämtland fick 1381 ett skyddsbrev av kung Olaf mot otrevliga fogdar.132 Drygt hundra år senare avkrävdes den nytillträdde kung Hans att han skulle stadfästa inbyggarnas stadgor och friheter.133 d e l i i i 119 128 JHD I 79, 115. 129 JHD I 95, 103, 118. Brev nr 103 är också ett frälsebrev för Peter Alexanderssons sätesgård, som därmed blev fri från skatt, enl.Ahnlund 1948, s. 266. 130 JHD I 25, 34, 35; JHD II 210. 131 JHD I 120. 132 JHD I 113. 133 JHD II 189. Skydd för gåvomottagaren
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=