Sammanfattningsvis kan jag konstatera att under hela min undersökningsperiod (ända fram till 1440) var det inte angeläget för frälset att fastställa värdet på den gåva de gav till ett kloster för själavård eller sytning. Från och med år 1440 var de däremot noga med att uppge vad varje skänkt gård gav i ränteinkomster. Samma noggrannhet fanns när man uppgav gårdarnas värde vid morgongåvor. Att försäkra sig om hur motprestationen skulle se ut uttrycktes mycket tidigare än värderingen av gåvornas avkastning. Motprestationens värde räknades inte i pengar, utan det viktiga var att få den vård och få behålla den värdighet eller status som man önskade (oavsett vilket århundrade vi tittar på). Inte ens när man på 1440-talet började värdera sin egen gåva gjordes något motsvarande i fråga om motprestationen; den togs fortfarande ut i tjänster.Det är svårt för mig att säga huruvida tjänsternas “pris” var desamma för alla som önskade tjänsten, eftersom vi har exempel på personer som skänkte mer än en gång. Därför är det osäkert huruvida den senaste tjänsten erhållits som tack för alla gåvor sammantaget eller om den senaste gåvan tillsammans med en tidigare gåva resulterat i gentjänsten. Priset för ett fullständigt underhåll (avkastningen från en gård) verkar rimligt.Vi har ett exempel som jag nämnde tidigare (DS6370), där det räknas upp vad som krävs på en gård för att en gårdsförvaltare skulle kunna sörja för en persons underhåll under ett år. Den aspekt av förhållandet mellan gåva och motprestation som FlorenceWeber ställer upp som ett kriterium på en marknadsrelation besvaras jakande för sytningsgåvorna, enligt vad jag har kommit fram till.Vad som emellertid tycks vara uppenbart är att ju mer man gav desto mer kunde man begära att få tillbaka. I fråga om de vanliga själagåvorna stämmer inte kriteriet rimlig motsvarighet mellan gåva och gengåva,men så har inte medeltidsmänniskorna uppfattat det. De “betalade” lika mycket för böner och mässor som för underhåll, om man får tro breven. Därför är l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 112 Relationen gåva – motprestation och givare – mottagare
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=