I själagåvobreven från 1300-talets första hälft uppges vilka gårdar som skänktes i utbyte mot själavård, men gårdarna värderades inte av donatorn. Som motprestation uppgavs fram till 1360-talet endast vilka personer (levande eller döda) som skulle nämnas i och omfattas av klostrets böner och mässor. Det uppgavs inte heller hur stora gårdarna var. I dessa 1300-talsdonationer kan vi emellertid få reda på värdet i de fall donatorn pantsatt gårdarna.Vid pantsättning värderades jorden på tinget och värdet fastställdes av oberoende synemän. Det lägsta värdet på en gård uppgick till 28 mark. Det vanligaste värdet på en frälsegård, utifrån de pantsättningar jag har undersökt, är 40 mark på 1300-talet. 40 mark utgjorde också full mansbot, enligt landslagen. 40mark skulle täcka behovet för de efterlevande. Som vi såg ovan i beskrivningen av själagåvorna talade donatorn om vad för typ av gård han skänkte: fädernegård, mödernegård, hustrujord, sin morgongåva eller liknande. Detta räckte förmodligen för samtiden så att gården kunde identifieras när den skulle upp på tinget för att överföras till klostret. Ibland uppgav donatorn att han skänkte “allt” han ägde i en by eller på en huvudgård, och det var förmodligen tillräckligt för att grannarna skulle kunna upplysa synemännen om ägogränserna.89 I de fall då man inte uppgav hela gårdar preciserades vad som ingick, till exempel en huvudgård med endast två tillhörande landbogårdar, en ödegård med hälften av torpen, eller var en gård låg, till exempel den mellersta gården, den sydligaste gården eller den norra gården.90 Under 1300- och 1400-talet bestod själagåvan vanligtvis av tre gårdar och morgongåvan av två gårdar. Den största själagåvan under min undersökningsperiod var i Finnveden en gåva på tolv d e l i i i 109 89 DS 6307, 8676, 8866; RAp 9/9 1389; SD 2239. 90 DS 4396; RAp 15/2 1400, 25/11 1399; SD981; Rap 25/7 1425. Värdering av gåvor i Finnveden; en sammanfattning utifrån marknadskriterierna Värdering av gåvan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=