hörde numera till det kyrkliga frälset och skulle inte längre ha med det världsliga frälset att göra. Procentuellt sett utfärdade kvinnor fler själagåvor än försäljningar: 25 procent av alla själagåvor utfärdades av kvinnor.68 Samtycke behövdes när man gav jord som arvsberättigade kunde göra anspråk på senare, till exempel när de blivit myndiga eller när donatorn dött. När en man gav jord som egentligen ägdes av en omyndig, eller som ägdes av en hustru behövde han samtycke. I breven står det ofta vilka som gett sitt samtycke till gåvan, och i en hel del fall var det samma personer som både samtyckte och beseglade. Men detta gällde naturligtvis inte för omyndiga personer; de ägde inte sigill. Vilken jord skänkte man? När man skänkte jord för sina döda barns själar, brukade barnens arvslotter skänkas.69 En mor som skänkte jord för sin dotters själ gav det dottern skulle ha ärvt efter sin far. När det skänkta var ämnat för andra nära släktingars själar, gavs den jord man kommit att ärva efter dem.70Till exempel ärvde Swen Peterson1443 sin bror Rampne, och därför skänkte han två gårdar till Nydala kloster för broderns själ. Och Kristina skänkte 1428 sitt fäderne för att få själamässor lästa för sina föräldrar och sin bror. I detta fall kan man tänka sig att det fäderne hon skänkte hade varit sin döde brors fäderne. Ibland skänkte man jord som både man själv och ens syskon eller andra släktingar hade presumtiv arvsrätt till. För att kunna göra detta lät man dem besegla brevet (gåvan) eller bad dem ge sitt samtycke.71 Denna typ av brev innehåller alltid en mening som uttrycker de andra arvingarnas samtycke till gåvan. När kvinnor l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 104 68 Både 1300-talet och 1400-talet. 69 DS 6370; SD2614; RAp 21/3 1422. 70 DS5154, 6327, 6330, 6370, 8628; SD2166; RAp8/12 1428, 29/6 1439, 13/8 1443, 25/8 1481. 71 SD799; RAp 14/2 1386, 25/3 1444. Samtycke, besegling och ägande
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=