Morgongåvan tillföll enligt norsk lag makan om hon överlevde maken.63 Om han överlevde henne fick inte hennes släkt ärva morgongåvan, tilgjofen. Den norska lagen reglerar arvskifte mellan syskon på så sätt att den tar hänsyn till om endast någon i syskonskaran är gift. I denna situation får alla ogifta syskon först lika mycket av arvet som det gifta syskonet fick när hon gifte sig. Därefter skiftas det resterande arvet.64 Bruket att donera till kyrkor, kloster och domkyrkor utan att begära en motprestation minskade kraftigt under 1400-talet, vilket framgår i Diagram3s.89där testamenten saknas under stora delar av perioden. Emellertid donerade många fortfarande till framförallt kloster, och detta bruk ökade markant under 1400-talet, men då med uttryckliga krav på motprestationen. Siffrorna för testamenten och själagåvor är de motsatta.När testamentena minskade eller upphörde, ökade själagåvorna. Det intressanta är förhållandet inom kategorin testamenten och hur denna grupp förhåller sig till kategorin själagåvor. Den förstnämnda minskade med två tredjedelar, medan den sistnämnda fördubblades. Detta tyder på att man i stället för att testamentera hellre donerade under sin livstid, och det säger också något om att testamentsrätten avgränsats och kanske inskränkts under tidsperioden. Själagåvorna var mycket annorlunda än testamentena. De var avsedda för en enda institution, oftast ett specifikt kloster, som då också tog emot en mycket större jordagåva än de enskilda sockenkyrkorna fick via testamentena. Sammantaget skänkte donatorerna lika mycket i ett testamente som i en enda själagåva, men skillnaden var att själagåvan var avsedd för en specifik mottagare. gåvor och gengåvor i f innveden d e l i i i 101 63 MLL Arvetallet, Kap. 3 § 3. 64 MLL Arvetallet, Kap. 1 § 2. Själagåvor generellt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=