LAGA FÅNG för medeltidens kvinnor och män sk r i f t b ruk, jordmar knade r och monetar i s e r i ng i f i nnve de n och j ämt land 130 0 - 15 0 0 Gabriela Bjarne Larsson GC
GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OL IN The Olin Foundation for Legal History INSTITUTET FÖR RÄTTSHI STORI SK FORSKNING s toc k h o l m 2 010
Oms lag & Gra f i sk Form: Pablo Sandoval Oms lag s b i l d: Ur Olaus Magnus träsnitt från 1555: Byte av varor. Foto: Jens Gustafsson Tryck & B i ndn i ng:Tallinna Raamatutrükikoda,Tallinn, Estland. Den avbildade medaljen över Johan Stiernhöök är slagen av Svenska Akademien 1837 Den är graverad av C.M. Mellgren i s bn 978-91-86 645-0 0-7 i s sn 0534-2716
RÄTT SH I S TOR I S KT B I B L I OTEK d i s t r i bu e ra s av r ö nn e l l s ant i k var i at ab band 66
gab r i e la b jarne lar s s on
LAGA FÅNG för medeltidens kvinnor och män sk r i f t b ruk, jordmar knade r och monetar i s e r i ng i f i nnve de n och j ämt land 130 0 - 15 0 0
l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 9 U Reykjavik och Östersund samt vid medeltidsseminariet i Stockholm.Tack till dem som arrangerade och till er medeltids- och tidigmoderna historiker från hela Norden för era givande samtal och diskussioner. På olika sätt har era kommentarer påverkat såväl forskningsfokus som framställningssätt.Manus har i sin helhet lästs och kommenterats av professorerna Olle Ferm, Stockholm och Rolf Nygren,Uppsala. Jag är särskilt tacksam för den tid Rolf tagit sig att kommentera alla delar med en rättshistorikers ögon. Framförallt kapitlet om lån och panter har blivit bättre tack vare Rolfs kommentarer. Professor Janken Myrdal, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, har alltid stöttat mig i min forskning, vilket betytt mycket för mig.Tack också för att du tagit dig tid att kommentera för mig centrala kapitel i denna bok. Min nuvarande doktorand Fredrik Charpentier Ljungqvist har på ett professionellt sätt hjälpt mig med alla diagram i boken.Tack för din vänlighet och ditt tålamod. ”Mina” tidigare doktorander, numera doktorer Sofia Gustafsson och Christine Ekholst har på olika sätt hjälpt mig: Sofia har läst och kommenterat och Christine har hjälpt att anskaffa fransk litteratur och förmedlat kontakter med franska medeltidshistoriker. Genom att under några år erhålla den så kallade rörliga resursen från Stockholms universitets humanistiska fakultet, har jag kunnat nde r e n f ö l j d av år har jag lagt fram idéer, undersökningskapitel och utkast på seminarier, workshops och konferenser i Umeå, Köpenhamn, Uppsala, Lund, Förord
slutföra denna bok. Att den nu också kommer ut i tryck har jag Olinska stiftelsen genom Claes Peterson att tacka för. Stiftelsen har vänligen antagit den i sin skriftserie. Olinska stiftelsen har också bekostat översättningen av summaryn. Jag har också erhållit forskningsstipendier från Hallenbladska fonden för studier inom Finnveden och från Landsprosten Erik Anderssons minnesfond för studier om Jämtland. Utan en förstående och hjälpsam familj som ställt upp sommarmånader som helger hade detta arbete aldrig kunnat slutföras.Hur uttrycker man denna innerliga tacksamhet. f ö r o r d 10 Vallentuna i juli 2009 Gab r i e la B j arn e L ar s s on
l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 11 I nl e dn i ng Undersökningsområden Ti d i gare f or skn i ng om ag rara f örhå l lande n i me de lt i de n s e uropa Definitioner på en medeltida jordmarknad Hur kan jordmar knad sde f i n i t i one n användas p å nord i sk t mate r i al ? Ti d i gare f or skn i ng Muntliga processer och skrift som bevis Skrivare Folkspråk eller latin; formulärböcker Sigillanvändning samt standardiserade och formaliserade brevtyper Nya och gamla brevtyper Folkspråk och skrift i Sverige Vittnesbrev som bevis för muntliga transaktioner – formaliserade brev som bevis för förvärv Mi na kä l lor Antal brev över tid Kategoriseringar Hur antalet laga fång växte fram i lagstiftningen Andra kategorier än laga fång Hur använde s i g skat te bönde rna och f r ä l s et av sk r i f t ? Vem utfärdade brev? Vittnesintyget i Jämtland Vanliga intyg i Jämtland och Finnveden Finnveden Jämtland S lut sat s e r i nf ör de kommande unde r s ökn i ngarna 19 19 20 25 29 34 40 40 41 42 42 43 44 45 46 48 48 51 56 60 65 65 67 67 68 70 72 Innehåll De l i i Skriftbruk i Jämtland och Finnveden 1300-1500 De l 1 De laga fången och jordmarknaden
i n n e h å l l 12 For skn i ng s f r ågor Synen på gåvor bland nordiska forskare Donationer enligt tidigare forskning Lag och rätt kring gåvor Antal gåvor i Finnveden och Jämtland Gåvoty p e r i f i nnve de n Testamenten eller själagåvor Gåvor utan ut talade g e ngåvor i f i nnve de n Donationer via testamenten och utan testamenten Förskotterade arv Ingiften Morgongåvan som änkepension Gåvor och g e ngåvor i f i nnve de n Själagåvor generellt Vilka utfärdade själagåvor? Samtycke, besegling och ägande Avlingejord eller arvejord Sytning av en institution eller en släkting Värdering av gåvor i Finnveden; en sammanfattning utifrån marknadskriterierna Värdering av gåvan Värdering av motprestationen Relationen gåva–motprestation och givare–mottagare J ämt land Gåvor med motprestation Själagåvor och avlatsbrev Sytning Kronans gåvor mot skatt Skydd för gåvomottagaren Utan gengåva J ämf öre l s e r me l lan j ämt land och f i nnve de n Ti d i gare f or skn i ng Oberoende värdering Offentlighet och skriftfästning Jämna eller ojämna byten och relationen mellan parterna Byte n i m i na unde r s ökn i ng s omr åde n Bestämmelser om byte i de norska och svenska rikslagarna Antal skriftfästa byten i undersökningsområdena 76 76 80 82 84 86 86 86 92 92 95 96 97 101 101 103 104 105 107 109 109 111 112 113 113 114 115 117 119 120 121 126 126 126 127 128 129 129 131 De l i i i En gåva är en gåva eller ett köp av en tjänst De l i v Byten – en släktangelägenhet eller en möjlighet att slippa släkten
i n n e h å l l 13 Antalet jämna och ojämna byten Ojämna byten: mellanskillnaden Ojämna byten i Jämtland Pengar Muntliga traditioner och intygsskrivande; vittnesbrevet Ojämna byten i Finnveden Olika betalningsmedel och monetarisering Parterna i bytesmål Parterna i bytesmål från Jämtland Parterna i bytesmål från Finnveden Vems jord bytte man? Samtycke Byte med släkting eller oskyld Vittnen J ämf öre l s e r me l lan f i nnve de n och j ämt land For skn i ng s f r ågor För s ä l j n i ngar öve r t i d De s ä l jande männe n och s l äk t i ngarna En typisk försäljning Vad man sålde Värderingen av säljobjekten. Betalningen av säljobjekten Försäljning till närmaste arvinge eller s.k. bördsrätt Återköpsrätt eller s.k. pantförsäljning och Nydala kloster som köpare Garantier för säkert innehav Flera arvingar Kv i nnor och f ör s ä l j n i ngar Kvinnor i Jämtland som säljare Kvinnor i Jämtland som köpare Kvinnor i Finnveden som säljare Kvinnor i Finnveden som köpare Männe n s om kö pare Storköpare I Jämtland I Finnveden S lut sat s e r och j ämf öre l s e r Värdering och betalning Relationer mellan parterna I nl e dn i ng 132 134 135 136 136 138 139 140 140 141 144 147 149 150 156 156 161 166 166 168 169 172 176 180 184 186 188 190 193 194 201 202 203 203 204 206 206 208 214 214 De l v Försäljningar – möderne, fäderne eller barnens De l v i Pantsättning – en fråga om förtroende
i n n e h å l l 14 Nordiska rättshistoriker och definitioner av pantformer Två grundläggande former av pant Medeltidshistoriker och panträtten Lån och skul de r i f i nnve de n Värdering av panterna Indelning i pantformer Kampen om avkastningen under 1300-talet: amortering eller ränta Rätten till ränta vid skuldsättning 1442 års lag och förändringen av kapitlet om panter Försäljning med återlösningsrätt eller pantförsäljning en gång till Långivare och köpare Parterna i Finnvedens pantavtal och försäljningar med återlösningsrätt Lån och skul de r i j ämt land J ämf öre l s e r Mar knad s re lat i one r och b e roe nde re lat i one r Laga fång, skriftbruk och marknadsekonomi Kriterier för en medeltida marknadsekonomi Värdering Frihet eller begränsningar Transaktioner mellan jämlikar? Prissättning och pengar Man, kvinna eller flera arvingar tillsammans De laga fången och marknadsrelationer Mar ket re lat i on s and p e r s onal re lat i on sh i p Legal acquisition, literacy and the market economy Criteria for a medieval market economy Land assessments Freedom or limitations Transactions between equals? Pricing and payment Man, woman or several joint heirs The legal acquisitions and market relations 216 220 220 226 226 226 227 230 232 234 235 237 239 242 250 250 253 258 258 260 263 264 266 270 274 274 277 283 284 286 289 290 292 296 De l v i i Laga fång, jordmarknader och monetarisering Legal acquisition, land markets and monetisation
i n n e h å l l 15 Ot ryck ta kä l lor Tryck ta kä l lor L i t te ratur d i ag ram 1:Antal bevarande brev per decennium i Finnveden och Jämtland 1300-1500. d i ag ram 2: Gåvor per decennium i Finnveden och Jämtland 1300-1500. d i ag ram 3:Antal testamenten respektive själagåvor per decennium i Finnveden 1300-1500. d i ag ram 4: Byten per decennium i Finnveden och Jämtland 1300-1500. d i ag ram 5:Totalt antal ojämna byten per decennium i Finnveden och byten där minst en bytespart består av parten flera arvingar. d i ag ram 6: Försäljningar per decennium i Finnveden och Jämtland 1300-1500. d i ag ram 7: Panter per decennium i Finnveden 1300–1500. d i ag ram 8: Laga fång per decennium i Jämtland och Finnveden 1300-1500. d i ag ram 8a: Number of legal acquisitions per decade in Jämtland and Finnveden 1300-1500. tab e l l 1. Kategorier i procent under 1300-talet i Finnveden och Jämtland. tab e l l f 1. Finnvedens kategorier i procent räknat på det totala antalet per århundrade. tab e l l j 1. Jämtlands kategorier i procent räknat på det totala antalet per århundrade. tab e l l 2. Själagåvor fördelade på utfärdare. tab e l l 3. Byten i Jämtland fördelade på parter i 22 byten. tab e l l 4. Byten i Finnveden fördelade på parter i 84 byten. tab e l l 5. Försäljningar efter utfärdare i Jämtland 1346-1510. tab e l l 6. Försäljningar efter utfärdare i Finnveden 1307-1500. tab e l l 7. Köpare i procent av 252 köp i Jämtland och 201 köp i Finnveden. 301 301 302 49 87 89 133 145 163 243 255 281 61 62 63 103 140 141 164 165 202 Diagramförteckning Tabellförteckning
Foto Jens Östman, KB:s avdelning för IT.
Ur Olaus Magnus träsnitt från 1555: Marknader på isen.Varumarknader hölls ofta vintertid därför att det då var lätt att frakta varor. Marknaderna hölls över isen på grunda vatten, t.ex. utanför Uppsala (kallad Distingen) och utanför Frösön i Jämtland. Jordtransaktioner däremot avhandlades på tingen.
o LAGA FÅNG f ör me de lt i de n s kv i nnor och män Skriftbruk, jordmarknader och monetarisering i Finnveden och Jämtland 1300 –1500
l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 19 I formerna för överföring har kontinuerligt ändrat karaktär. Mitt syfte med denna undersökning har varit att belysa vilken karaktär dessa överföringar hade under perioden 1300–1500. I Magnus Erikssons svenska landslag från 1300-talets mitt redogörs för fem former av lagenligt överförande av jord, dvs. laga fång.Dessa var arv, gåva, byte, köp och ej inlöst pant. Endast för det laga fånget pant skedde förändringar i lagstiftningen när landslagen redigerades på 1400-talet. För de övriga typerna av laga fång var det bestämmelserna från landslagen 1350 som gällde. Min undersökningsperiod börjar innan rikslagstiftningen tagits i bruk. Genom att börja min undersökning innan landslagen tagits i bruk får jag kunskap om hur de laga fången tog sig uttryck tidigare och kan avläsa lagstiftningens påverkan på transaktionsformerna. En av de nya bestämmelserna i landslagen var att alla byten och försäljningar skulle bekräftas skriftligen, inte bara muntligen. Det är mycket tack vare denna bestämmelse som jag har kunnat studera hur de laga fången formulerades i skrift. Under äldre medeltid hade transaktionerna endast bekräftats muntligen. Senare blev mötesplatserna inte längre bara mötesplatser för muntliga överenskommelser, utan de blev också centrala platser för administration och skriftkultur.Västeuropeiska forskare har kommit al la t i de r har jordbrukssamhällen reglerat förvärvandet av jord. Sedan länge har det också funnits marknadsplatser för överföringar av jord. Dessa mötesplatser har sett olika ut och De laga fången och jordmarknaden De l 1 inledning
fram till att denna övergång från muntlighet till skriftlighet ägde rum under hela medeltiden och skedde olika snabbt i olika delar av Europa. I kapitel 2fördjupar jag mig i denna forskning och dess konsekvenser för min egen undersökning av hur de laga fången växte fram i Jämtland och Finnveden. På 1970-talet debatterade västvärldens medeltidshistoriker intensivt huruvida man kunde hävda att de medeltida jordmarknaderna verkligen var marknadsekonomiskt inriktade. Under detta årtionde försökte man utifrån en modern definition av kapitalism komma fram till hur förhållandena var under medeltiden i Europa. Flera gånger framfördes på gränsen till anakronistiska påståenden om medeltida förhållanden. På senare år har forskningen om hur medeltida jordmarknader fungerade tagit ny fart; jag återkommer strax till denna pågående forskning.Min undersökning är ett bidrag till den kartläggning av medeltida jordmarknader som görs av västeuropeiska forskare. Genom att studera vilka som använde sig av skrivna dokument när de gjorde transaktioner som gåvor, byten, försäljningar eller pantsättningar har jag bland annat kunnat belysa skriftspråksanvändningens betydelse för transaktionens legitimitet. Genom dokumenten har jag kunnat komma fram till hur objekten vid försäljningar värderades, hur motprestationen eller mellanskillnaden värderades vid gåvor och ojämna byten och även hur betalningen eller motprestationen uttrycktes. Mitt slutmål har varit att ta ställning till monetariseringen och förändringen av jordmarknaderna under senmedeltiden. Varför bytte den småländske frälsemannen bort sin hustrus jord? Varför valde han inte att sälja den till hennes bror som den självägande bonden i Jämtland?Varför bytte inte frälsekvinnan själv sin jord? Eller bondhustrun? Dessa och liknande frågor har jag försökt svara på i min undersökning. Jag har velat undersöka på vilket sätt fast egendom bytte ägare under perioden 1300-1500. Jag har särskilt velat studera om sättet att byta ägare skilde sig mellan dem l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 20 Undersökningsområden
som var självägande bönder och dem som tillhörde det världsliga frälset. När skedde överföringarna i skriftlig form i stället för i muntlig form inom de båda grupperna? För att besvara dessa frågor har jag använt mig av samtliga bevarade diplom från tre härader i Småland, Östbo,Västbo och Sunnerbo, tillsammans betecknade som Finnveden.Väderstrecken i häradsnamnen utgår från sjön Bolmen som ligger i mitten av Finnveden. Sunnerbo gränsar i söder till Skåne, i väster tillVästbo, som i sin tur i väster gränsar till Halland. Norr om Sunnerbo ligger Östbo.Vi befinner oss alltså i Smålands sydvästra hörn. Jag har valt Finnveden därför att 99procent av det bevarade materialet under perioden1300-1500 härrör från transaktioner mellan lågfrälse, högfrälse och kyrkligt frälse (kloster och kyrkor). Hälften av jorden i Finnveden ägdes under medeltiden av världsligt eller kyrkligt frälse, och jorden brukades av frälsemännen själva och deras landbor. Den andra knappa hälften ägdes av skattebönder, men av deras jordtransaktioner finns det ytterst lite bevarat för Finnveden. Givetvis är det i enskilda fall svårt att avgöra om personerna i ett brev alltid tillhör frälset, men enligt svensk rikslagstiftning var det förbjudet för frälset att köpa skattejord. En och annan skattebonde finns emellertid med i frälsematerialet, vilket framgår tydligt eftersom kronan i dessa fall måste kompenseras för eventuell skatteförlust. För att i motsvarande grad komma åt självägande bönders jordtransaktioner har jag i stället valt det bevarade materialet från Jämtland och Härjedalen.Materialet från Härjedalen är magert och är i undersökningen inte skilt från det jämtländska. Hela materialet har blivit utgivet och tryckt i Jämtland och Härjedalens diplomatarium (hädanefter förkortat JHD). I kapitel 2finns en längre presentation och kategoriseringar av hela källmaterialet. Det jämtländska materialet är synnerligen homogent; endast enstaka brev berör frälse personer.Det är ett av Nordens bäst bevarade material rörande bönder under medeltiden.1 d e l 1 21 1 Salvesen 1979, s. 99.
Det fanns stora skillnader i ägostrukturen mellan de två områdena, och brukningsförhållandena varierade också.Trots det har områdena vissa likheter: fisket var betydelsefullt i båda, även om det rörde sig om olika typer av fiske.Vattendragen i Finnveden består (förutom av sjöar) även av mindre åar och större vattendrag som Lagan,Nissan,Härån,Helgeån och Storån. Åarna dämdes upp och kvarnar och kvarnströmmar byggdes, vilket fyllde en viktig funktion, inte bara för fisket. I Jämtland var, förutom fisket, även jakten mycket viktig. Jakt belyses inte alls i Finnvedenmaterialet. Båda områdena var gränsområden: Jämtland hörde kyrkligt till Uppsala stift under hela perioden men världsligt till den norska kungen, eller unionskungen, under stora delar av perioden.Härjedalen hörde både världsligt och kyrkligt till Norge. Finnveden gränsade till dåvarande Danmark men hörde helt och hållet till Sverige, även om många småkrig ägde rum på dess mark, och många frälsemän härstammade från den danska sidan. Båda områdena representerade dels “Sverige”, dels ett annat nordiskt land. Det finns specifika rättsliga skillnader mellan områdena, men dessa är variationer av i grunden samma rätt. Detta gör att jag har studerat såväl Magnus Erikssons landslag från1350 och Kristoffers landslag från1442 som Magnus Lagaböters landslag från 1274. Men mitt huvudmaterial är de brev som i praktiken skrevs, inte lagmaterialet. Källmaterialet för undersökningsområdena diskuteras närmare i kapitel 2. Periodvis lydde Jämtland världsligt under Sverige: under den svenske kungen Magnus Eriksson till 1364, då hans son Håkon tog över.2 Kung Magnus hade som kunglig fogde (i Jämtland kallad syssloman) 1344tillsatt östgöten Nils Petersson, som mycket nitiskt förde kungens talan i Jämtland.3 Han var verksam i landskapet från 1336(då han gifte sig med en jämtländska) till ca 1370. Historikern Nils Ahnlund, som skrivit om Jämtlands historia, anser att det under Nils Peterssons tid som fogde, och särskilt under 1360-talet, l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 22 2 Ahnlund 1948, s. 256; jfr Opsahl 2002. 3 Ahnlund, 1948, s. 218.
skedde en försvenskning av landskapet. Till exempel författades de flesta diplom på svenska.4 I Sverige hade ju också den svenska landslagen trätt i kraft, vilket säkert Nils Petersson var väl medveten om. Olof Holm, som är väl förtrogen med de jämtländska diplomen, konstaterar att det efter 1352 finns ytterst få diplom i Jämtland som författats på norska; de allra flesta skrevs på svenska.5 I Finnveden ägde en hel del frälsemän jord i såväl Sverige som Danmark, vilket fick till följd att de kände till praxis för jordtransaktioner i både Sverige och Danmark.6 Curt Härenstam har i sin avhandling Finnveden under medeltiden kartlagt vilka frälsesläkter som var aktiva i landsdelen och var deras sätesgårdar var belägna, vilka ägor Linköpings domkyrka förfogade över och vilka ägor som under olika perioder tillhörde Nydala och Byarums kloster. För sin kartläggning använde sig Härenstam av bevarat diplommaterial, men han använde det inte för att fastställa genom vilka former av överföringar frälset förvärvade sina ägor. Diplommaterialet låg i stället till grund för hans genealogiska studier av frälsesläkter i Finnveden. Därför ger Härenstams avhandling främst kunskap om områdets huvudpersoner och deras ägor. Många av dem hade dubbla lojaliteter, andra blev tvungna att välja sida under de stridigheter som förekom mellan till exempel mecklenburgare, svenska kungar och danskar. Mitt mål med undersökningen är trots allt inte att kunna säga något om jordtransaktioner och ägobyten i just Finnveden eller Jämtland. Jag studerar områdena därför att det ena ligger i söder och det andra i norr, och därför att det bevarade materialet från just dessa områden belyser frälse- respektive självägande bönders transaktioner. Breven från Jämtland och Härjedalen belyser på vilka sätt självägande bönder handlade med jord, och materialet från Finnveden belyser hur frälset gick till väga. Jag är enbart intresserad av att studera hur det världsliga frälset gick till väga (inte kloster och d e l 1 23 4 Ahnlund, 1948, s. 254. 5 Holm1999, s. 44, not 8. 6 Härenstam1946, s. 302, 317, 326, 327.
kyrkor).Trots ambitionen att studera självägande bönder och det världsliga frälset i sig påverkas resultaten av att materialet kommer från just dessa områden. Jag kan till exempel inte bortse ifrån att Jämtland låg i norr, och att dess position mellan Sverige och Norge får konsekvenser för vilken typ av transaktioner som blev viktiga att skriftfästa, eller att det stora Nydala kloster låg i Finnvedens omedelbara närhet. Närheten till klostret påverkade frälsets valmöjligheter. De kunde välja klostret som motpart vid alla typer av transaktioner. Inte heller är det ägobytena i sig som intresserar mig, utan jag har genom dem studerat vilket laga fång man valde i olika situationer och om valalternativen förändrades över tid. Äldre europeisk medeltida forskning har visat att både det laga fånget byte och det laga fånget gåva minskade under senmedeltiden. Forskningen har också visat att det laga fånget försäljning stadigt ökade under senmedeltiden. Jag har studerat när dessa förändringar skedde i mina två områden. Somliga ekonomhistoriska forskare har hävdat att minskningen av transaktionstyperna gåva och byte speglar en framväxande jordmarknad. Gåvan och bytet står enligt dessa närmare den gåvoekonomi som föregick marknadsekonomin. Bytesvärdena i en gåvoekonomi var oftast av icke-kommersiell art, och därför menar dessa företrädare att transaktioner av denna art inte var marknadsekonomiska.7 Försäljningarna betalades däremot med pengar och skulle bara av den anledningen vara kommersiella,menar de. En av mina huvuduppgifter har varit att studera hur en medeltida jordmarknad såg ut bland självägande bönder i Jämtland och bland frälset i Finnveden genom att granska gåvo-, bytes- och försäljningstransaktioner samt hur kreditgivning genom pantsättning av fast egendom gick till. l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 24 7 Hur dessa tankar recipierades och utvecklades i Norge på 1970-talet, se Norseng2000b, särskilt s. 23–25.
Valet av ett sydligt och ett nordligt område hänger också samman med att det finns några svenska forskare som hävdar att Sverige monetariserats söderifrån,8 vilket skulle betyda att Finnveden blivit monetariserat långt före Jämtland och att, i det här fallet, frälset betalade sina köp med faktiska mynt tidigare än man gjorde i Jämtland. Jag studerar alltså penninganvändningen i områdena. Vi vet en hel del om agrara förhållanden i medeltidens Europa tack vare den intensiva forskning som framförallt bedrevs på 1970-talet, såväl i Norden som i övriga Europa.Man genomförde många lokala och regionala undersökningar, vilka försökte fastställa jordbruksförhållanden, jordägande och utnyttjande av arbetskraft på olika typer av gods och gårdar. Man studerade också enskilda institutioner som kloster och domkyrkor, och även enskilda adliga storgods. De europeiska länderna har ett varierat medeltida källmaterial som kan sträcka sig över flera århundraden eller över kortare perioder.Vissa länder har ett omfattande men enahanda material. I Spanien har forskarna under 1970-talet främst studerat framväxten av storgods.9 För nordisk del studerades digerdödens konsekvenser för böndernas situation och för gårdarnas vidmakthållande eller ödeläggelse i det så kallade Nordiska ödegårdsprojektet: Social aspects.Desertion and land colonization in the Nordic countries c 1300-1600.10 I Italien kopplades förhållandet mellan landsbygd och stad tydligare samman och resulterade i mikrostudier. Det blev genom de italienska studierna uppenbarat att transaktioner inte bara var av ekonomisk art utan även fungerade i ett socialt sammanhang, och därmed var kopplingen mellan historia och antropologi given.11 I mitten av 1980-talet avtog alltså intresset för den d e l 1 25 8 Malmer 1980; Klackenberg 1992. 9 Corbera 2005. 10 Gissel et al. 1981; Österberg 1981 och 1991. 11 Menant 2005, s. 210-213. t idi gare for skning om ag rara förhållanden i mede lt idens europa
agrara ekonomin markant till förmån för kopplingen mellan socialhistoria och antropologi. Några få svenska historiker intresserade sig för antropologiska rön. Först ut var David Gaunt med Familjeliv i Norden från 1983. Han framhöll att släktskapsystemet i Norden under medeltiden var bilateralt, att alltså bägge könen spelade en viktig roll ur arvssynpunkt och att därmed jorden fördelades på båda könen. Kvinnan ärvde också jord och inte bara lösöre, vilket däremot ofta var fallet på kontinenten. På kontinenten hade samhällena redan under medeltiden anammat ett patrilineärt arvssystem, vilket betydde att jorden enbart ärvdes på manssidan, oftast av äldste sonen.12 En annan svensk historiker som anslöt sig till antropologisk teori var ChristerWinberg. År 1985komGrenverket. Studier rörande jord, släktskapssystem och ståndsprivilegier.13 Ett av hans mål med den undersökningen var att få fram varför och när det medeltida bilaterala systemet slogs ut av det patrilineära här i Sverige. Han såg tendenser till det under Gustav I, då adelsmän kritiserades för att ha antagit släktnamn eller släktvapen från mödernesidan.Winberg menar att det av Riddarhusordningen från1626tydligt framgår att det patrilineära systemet helt och hållet slagit igenom inom adeln.14 Men när systemet slog igenom i bondeklassen får vi inte veta i denna bok. Winbergs elev Maria Sjöberg publicerade ett drygt decennium senare några avgörande artiklar i Historisk tidskrift och i Scandia där hon applicerade genusteori på det bilaterala arvssystemet för att beskriva kvinnans situation. Hon kommer fram till att det bilaterala systemet gav män möjligheter att kontrollera all jord, eftersom mannen (maken, fadern, brodern) i olika skeden av kvinnans liv var hennes målsman. Kvinnan ägde visserligen jord, men den förvaltades i de flesta fall av mannen. Den gifta kvinnans ursprungsl a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 26 12 Gaunt 1983. 13 Winberg 1985. 14 Winberg 1985, s. 31-32.
släkt kunde under medeltiden också, trots hennes giftermål, göra vissa anspråk på hennes jord genom bördsrätten. Skulle kvinnans man sälja hennes jord, behövde han hustruns och hustruns närmaste manliga släktingars samtycke till försäljningen. De hade också förtur att köpa hennes jord. I avsaknad av man eller manlig släkting kunde kvinnan som änka, eller när mannen till exempel var ute i krig, förvalta egendomen; men kvinnans förvaltande var alltid temporärt.15 Helt utan genusteori kommer dansken Michael Gelting fram till samma resultat som Maria Sjöberg genom att tolka Arvebog og Orbodemål, arvsregler som påstås tillkomna 1170 i Danmark, i en avskrift från ca 1400. Både Danmark, Sverige-Finland och Norge hade arvsrättigheter för kvinnor som gav dem en tredjedel av arvet. Men han kommer fram till att det i de allra flesta fall var männen som förvaltade kvinnornas egendomar.16 Kanske är det avsaknaden av genusteori som gör att Gelting finner en inkonsekvens i att det som kvinnan för in i boet (hushållet) hålls isär från det mannen för med sig i boet. Inkonsekvensen menar han består i att mannen, trots isärhållandet, förvaltade hennes jord.17Vi ser i mina undersökningar under vilka villkor mannen kunde förvalta kvinnors egendomar och varför arvejord från kvinnans släkt hölls isär. Jag menar, i likhet med Sjöberg, att den kvinnliga arvsrätten egentligen stärkte alla mäns (och kvinnors) rättigheter att ärva. I det medeltida samhället visste man aldrig vem som skulle dö först. Om man var ensam kvar i en syskonskara, var det bra om arvet var spritt på alla syskon oavsett kön, för då var det den som levde längst som var närmast till arv. I sådana lägen kunde det alltså vara bra om en syster också ärvde odaljord. Denna kunde i sin tur ärvas av en bror. Likaså kunde en syster ärva en bror, vilket det finns otaliga exempel på inom frälset i Sverige. Isärhållandet av kvinnans jord d e l 1 27 15 Sjöberg 1996 och 1997. 16 Gelting 2005, s. 95-101. 17 Gelting 2005, s. 106-108. Hans förklaring blir att hushållsföreståndarens makt är av äldre datum än arvsrätten för bl.a kvinnor av odaljord. Från att en ärver allt till att flera får del i arvejorden.
inom hushållet uppfattas i min undersökning som att det gynnade hennes bröder. Resultaten i undersökningarna visar på vilket sätt. År 1999 hölls på kontinenten en konferens på temat Jordmarknader under medeltiden och genom denna återupptogs forskningen om jordmarknadens historia i Europa.18 Drivande var som på 1970-talet forskare från Frankrike och England, och dessa fick med sig forskare från Belgien, Spanien,Tyskland och Italien. Nya frågor ställdes som delvis knöt an till Chayanovs, Postans och Razis resultat och som förkastade Macfarlanes och Brenners slutsater. Konferensdeltagarna lyfte fram resultat från70-talets agrara undersökningar för att försöka komma fram till vad man kunde knyta an till och vad som måste nyanseras. En föregångare för dem var Postan som redan på 1960-talet uppmärksammat att till och med vanliga bönder fanns som köpare och säljare av jord och att deras behov av mark styrdes av den växande familjen. Den medeltida befolkningsutvecklingen drev fram en jordmarknad, ansåg Postan. I motsats till Postan hävdade Chayanov, som blivit översatt till engelska 1966, att bondeekonomin inte befattade sig med marknadskrafterna och att bondgården drevs av de egna familjemedlemmarna som också konsumerade vad som producerades. Bönderna var således, enligt Chayanov, i sin jordbruksproduktion inte kommersialiserade. I motsats till Chayanov hävdade engelsmannen Hyam att jordmarknadens uppkomst verkligen berodde på en kommersialisering. Därmed var diskussionen om det som de då kallade kapitalismens ursprung under medeltiden i gång.Amerikanen Brenner hävdade i den debatten att frälset under 1400- och 1500-talet drev fram samhället mot kapitalism men att bönderna bromsade denna utveckling. Efter detta påstående följde en lång debatt i kända tidskrifter om böndernas roll på jordmarknaden. De ledande på konferensen 1999 ifrågasatte bland annat de forskare som hävdat att bönderna skulle ha bromsat utvecklingen av en jordmarknad.19 Till denna debatt under konferensen fogades, l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 28 18 Le marché de la terre au moyen âge. Utg. Feller &Wickham2005. 19 För svensk del har dessa frågor diskuterats av Myrdal & Söderberg 1991, se s. 46-51.
och kritiserades, Macfarlanes idéer om att det i England redan på 1200-talet, lite tillspetsat, inte skulle ha funnits någon känsla för släkten, utan att alla (män) var individualister med kapitalistiska intressen. Han hävdade alltså att jorden inte tillhörde släkten utan den enskilde individen.20 Fransmannen Guy Bois var den förste att 1989påstå att det fanns en jordmarknad i Frankrike kring år 1000, på vilka bönder var verksamma.21 När han kom ut med sin bok fick den mycket kritik, men för några av forskarna inom det tio år senare startade jordmarknadsprojektet stod det klart att Bois’ resultat hade sina motsvarigheter både i delar av Italien och i delar av Spanien.Därför var det värt att se om resultaten även stämde för andra länder under medeltiden. För min del är det viktigt att studera de jämtländska bönderna just därför att de är skattebönder. Forskarna inom det 1999 nystartade projektet behövde fastställa vad en jordmarknad under medeltiden var för något, så att de kunde gå till väga på samma sätt när de studerade sina olika områden. Den moderna definitionen på en marknad lyder: varucirkulationen och prissättningen är fri och kontrahenterna är inte särskilt bundna till varandra (av beroende eller släktskap). Denna definition måste modifieras för medeltiden, ansåg ledarna för projektet, och kriterier för vad en jordmarknad var måste ställas upp.22 Även för mig är en sådan definition viktig, och kriterierna kommer att fungera som arbetsinstrument vid studiet av de laga fången. Jag kommenterar i det följande den moderna definitionen och börjar med det sistnämnda om att parterna inte bör vara bundna till varandra.Vid köp–försäljning var släktskap mycket vanligt och hade flera orsaker, vilket redan på det tidiga 1980-talet konstaterats av forskare som Razi och Howell.23 En orsak kunde vara de d e l 1 29 20 Dyer 2005, s. 66-71. 21 Bois 1989. 22 Menant 2005, s. 198. 23 Razi 1981, Howell 1983. Definitioner på en medeltida jordmarknad
förköpsrättigheter som bördemän hade, till exempel här i Sverige. En annan var att man ofta hjälpte en släkting i nöd genom att köpa jord av denne, till ett högre pris än den faktiskt var värd, eftersom man inte bara köpte jorden utan också fick tjänster av den som sålde.Det blir då problematiskt för forskaren (och för samtiden) att fastställa vad det var man köpte och vad det var som värderades vid köpet samt hur betalningen egentligen gick till. Det fanns alla möjligheter för släktingar att lösa detta på egen hand, vilket gör att vi som forskare inte får någon inblick i det.24 En beroenderelation mellan parterna av typen herre-undersåte kunde också förekomma.Till exempel hade i Italien herren förköpsrätt när landbon ville sälja brukningsrätten, vilket betydde att bonden inte sålde jorden till en like utan till sin herre.25 Hur fri blev prissättningen eller varucirkulationen i en sådan situation? Jag tar i min undersökning reda på hur ofta det var en person med förtur som köpte den egendom som var till salu: förtur i form av bördsrätt (släktskap) eller förtur t.ex. på grund av en herre-undersåte-relation. Jag har också studerat hur jorden värderades och med vilka betalningsmedel den köptes. Detta redovisar jag i kapitel 5. I begreppet fri varucirkulation underförstås att vem som helst ska kunna sälja sin vara och vem som helst ska kunna köpa på marknaden. När forskarna drog igång jordmarknadsprojektet hade de begränsad kunskap om i vilken utsträckning vanliga bönder hade tillgång till marknaden.Man visste att bondemarknader var starka i delar av Italien och Spanien, till exempel i Andalusien, och att de fanns i England.26 Men när skedde transaktioner mellan likar? När köpte en bonde av en annan bonde i andra västeuropeiska områden? I min undersökning måste den sistnämnda frågan modifieras lite. Jag är nämligen övertygad om att bönder köpte av varandra i början av min undersökningsperiod, men det skedde muntligen och därför finns naturligtvis inte någon dokumentation.Min fråga l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 30 24 Feller 2005, s. 23; Menant 2005, s. 211. 25 Feller 2005, s. 18. 26 Feller, Gramain &Weber 2005; Menant 2005, s. 204, 215.
blir följaktligen:När började bönder be om att få sina jordtransaktioner skriftfästa? Med begreppet fri prissättning underförstås att tillgång och efterfrågan styr priset, men forskarna har kunnat konstatera att under medeltiden var marknaden en marknad som inte var efterfrågestyrd: oftast sålde man därför att man behövde eller var av nöden tvungen att sälja.27 Köpte gjorde den som hade möjlighet eller den som hade förköpsrättigheter (i Norden genom bördsrätten). I stället för att efterfrågan styrde priset, styrdes prissättningen i Sverige ända fram till en bit in på 1700-talet av jordens faktiska värde. Jag återkommer strax till detta. En prissättning enligt den moderna definitionen förutsätter också att priset är satt med värdemätaren pengar. I denna definition ligger implicit att jorden är värdesatt i pengar och betald med pengar. Jag har studerat om och när olika transaktionsformer uttryckte värdering i penningenheter och när pengar användes vid betalning. För medeltidshistorikerna på kontinenten är just värderingen av jorden i pengar central för att kunna säga att transaktionen uttrycker en marknadsrelation.28 Penningvärderingen utgör kriteriet för att kunna karakterisera transaktionen som ett marknadsrelaterat köp och inte en bytestransaktion i en gåvoekonomi. Många gånger var transaktionerna under medeltiden i Europa inte penningvärderade eller genomförda mellan parter som inte var släkt. Detsamma gäller även på nordiskt område. Att betalningen skett i pengar (och inte med andra varor) är inte lika avgörande som penningvärderingen för att kunna karakterisera en transaktion som marknadsinriktad, enligt dagens europeiska forskare. Det viktiga är värderingen. Om sedan betalningen skett i det satta värdet, men med andra betalningsmedel, spelar mindre roll men säger naturligtvis något om tillgången på pengar och om kommersialiseringsnivån. Fördröjda betalningar, ibland d e l 1 31 27 Feller 2005, s. 22. 28 Menant 2005, s. 197;Weber 2005, s. 30.
under flera år, var vanliga,29 och för svensk del finns det exempel på betalningar i varor.30 Enligt den nordiska facklitteraturen av numismatiker, ekonomhistoriker och arkeologer står fortfarande myntanvändningen i centrum som ett tecken på utvecklad handel.31 Historikerna inom jordmarknadsprojektet sökte också hjälp från antropologiskt håll för att kunna fastställa skillnader mellan gåvor och försäljningar i en bytesekonomi samt gåvor och försäljningar i en marknadsekonomi. Ur ett historiografiskt perspektiv har betydligt mer forskning om gåvoekonomier bedrivits av antropologer än forskning om jordmarknader av historiker eller ekonomhistoriker. Flera saker skiljer en gåvorelation från en marknadsrelation, enligt antropologen Florence Weber, som också är med i det europeiska projektet som startade 1999.Vid en marknadsrelation är den bytta varan värdesatt av andra än av parterna, fastslår hon. Institutioner eller mellanhänder kan bekräfta att jorden har värdesatts och mätts (dvs. att man fastställt storlek och läge på jorden). Institutionen, myndigheten, kan garantera det lagliga i transaktionen.32 Inga av dessa punkter gäller i en gåvoekonomi, menar hon. Gåvan har där ett värde för givaren.Mottagaren värderar den på sitt sätt och ger därefter en gengåva utifrån sin egen bedömning. Men så fort som det sker en utomstående värdering räknas gåvotransaktionen till kategorin marknadsgåva. Diskussionen om skillnader mellan gåvorelationer och marknadsrelationer fördjupar jag i tredje kapitlets forskningsinledning. I Sverige är det på senare tid bara ekonomhistorikern Bo Franzén som uteslutande studerat medeltida transaktioner ur ett ekonomiskt perspektiv. Nutida medeltidshistoriker som Småberg, Hermansson och Andersson har inte studerat transaktioner ur ett ekonomiskt perspektiv utan har i sina studier koncentrerat sig på vilka sociala motiv parterna hade.33 De svenska historikerna har l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 32 29 Menant 2005, s. 199; Feller 2005, s. 23. 30 Franzén 1998; Larsson 2002. 31 Skaare 2000; Norseng 2000b. 32 Weber 2005, s. 30. 33 Hermansson 2000; Småberg 2004;Andersson 2006.
varit intresserade av att kunna säga något om de sociala relationer som uppstod, vidmakthölls eller skapades via jordtransaktioner.34 Bo Franzén kom i slutet av 2006 ut med sin bok Folkungatidens monetära system. Penningen mellan pest och patriarkat 1254-1370. I den delar han in transaktionerna i kommersiella och icke-kommersiella. Begreppet “kommersiell” tas för givet och definieras aldrig. I Franzéns värld är alla former av donationer och alla byten som är jämna icke-kommersiella transaktioner. Är bytet ojämnt blir transaktionen plötsligt kommersiell, eftersom mellanskillnaden uppges (och betalas) i värdeenheten pengar.35 Eftersom ojämna byten uttrycks i värdeenheten pengar, menar jag att man kan anta att även jämna byten är värdesatta.Värdet behöver ju inte uppges eftersom bytet är jämnt.Vi får ändå alltid veta var bytesenheterna är belägna så att de går att kontrollera. Men för Franzén är det egentligen inte penningvärderingen som är kriteriet för en marknadsrelation utan att betalningen sker i pengar. Genom att avfärda byten och gåvor på grund av att han använder det gamla kriteriet för en marknadsrelation – att betalningen skulle göras i pengar – förlorar han inblick i den enorma omfördelning av jordegendom som till exempel olika former av donationer skapade. Jag tänker främst på donationer till kyrkor och kloster, särskilt i form av själagåvor, och jag tänker på morgongåvor och ingiften. De allra flesta av dessa gåvor var värderade av utomstående och kontrollerade av andra än av parterna själva, och de spelade en avsevärd roll på en medeltida marknad av den typ som är definierad av forskarna i det europeiska projektet.Men Franzén väljer att inte studera gåvor eller byten därför att han utdefinierar dem som icke-kommersiella. Det gamla kriteriet har ifrågasatts av dagens forskare inom projektet jag redogjort för ovan. De arbetar utifrån kriteriet att värderingen av objekten vid försäljningar och byten samt värderingen av motprestationen vid gåvor skulle vara utslagsgivande för att kunna säga att en transaktion är marknadsinriktad och inte gåd e l 1 33 34 Ferm2004. 35 Franzén 2006, s. 21-24, 174.
vorelaterad. I kapitel 3 undersöker jag de medeltida gåvornas karaktär i Finnveden och Jämtland. I det påföljande kapitlet gör jag detsamma med bytena. I sin studie delar Franzén inte bara in transaktioner i kommersiella och icke-kommersiella utan också i “tvångsinstitut” kontra “frivilliga institut”, det vill säga om parternas byte med varandra var frivilligt eller inte. När han delar upp sina transaktioner på detta sätt hamnar pantsättningar, försäljningar och donationer i den positiva kolumnen “frivilliga institut”.Trots det uppfattar han alltså inte donationer som kommersiella.36 Själv behandlar jag alla typer av donationer som möjliga och valbara handlingsmönster på den “marknad” som var tillgänglig. Franzéns definition av en kommersiell marknad bygger på att pengar används som betalningsmedel, medan forskarna om jordmarknader iVästeuropa byggde sin definition framförallt på att den vara som var föremålet för transaktionen var värdesatt i pengar av andra än de parter som deltog i transaktionen. Jag sällar mig i min undersökning till dessa forskare. När börjar andra än den yppersta eliten skänka gåvor? Jag kan utifrån Catharina Anderssons noggranna studier av ingiften och donationer till klostren1250-1350 fastställa att gåvoinstitutet började fungera som en transaktionstyp på en jordmarknad som definieras av att gåvan var värdesatt av utomstående och motsvarade en gengåva som inte godtyckligt kunde bestämmas av mottagaren utan som var fastställd på förhand. Därmed var donationen inte bara en religiös prestigehandling eller ett godtyckligt byte. Vid tidpunkten för min undersöknings början, år 1300, är de norsksvenska tingen på god väg att uppfylla några av kriterierna för en jordmarknad. För det första löstes en del transaktioner offentligt på tinget och var alltså inte privata uppgörelser.37 Min uppgift blir l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 34 hur kan jordmarknadsde f ini t ionen användas på nordi skt mate rial ? 36 Franzén 2006, s. 23, 24. 37 Den danska rättshistorikern HelleVogt har visat att tinglysning av försäljningar, gåvor
att studera i hur stor utsträckning en viss transaktionstyp tingfördes i förhållande till andra och när alla de laga fång jag studerar eventuellt offentlighölls och skriftfästes. För det andra garanterade lagmannen, nämnden på tinget och tingsmenigheten giltigheten i överföringen, vilket innebär att legitimitetskravet var uppfyllt redan när min undersökningsperiod börjar. För det tredje skulle värderingen utföras av andra än parterna själva, det vill säga av oberoende personer. Det finns otaliga bevis för att gårdar och åkerbruk värderats efter fasta principer under hela 1200-talet, både i diplom och i lagstiftning. Behovet av en värdering tjänade olika syften för den som skulle sälja eller byta jord, för den som skulle avgiftsbelägga en gård eller för den som skulle beskatta en gård. Via olika jordmått i olika delar av landet utkrävdes skatter och avgifter och räknades bönders andelar i byns in- och utägor ut.38 Överheten, byalaget, grannarna och nämnden på tinget kände till folks ägor, både till areal och till avkastningsförmåga.39 Jag har vid mina egna studier av diplommaterialet utgått från att när en part lade ut sin jord till försäljning eller skulle ge jord i gåva, grundade sig värderingen av den på en redan gjord offentlig värdering.Värderingen var alltså inte en privat fråga mellan köpare och säljare, eller mellan parterna vid ett jordabyte; i detta avseende håller värderingskriteriet.Men när och hur ofta uttrycks denna värdering i en penningenhet och inte genom ett jordmått i diplomen? I gåvobreven har jag studerat i hur stor utsträckning inte bara gåvan är värderad utan också huruvida motprestationen, gengåvan, är det. Båda bör vara värderade för att jag ska kunna överväga om transaktionen uppfyller övriga kriterier för en marknadsrelation. Hur motprestationen värderas studerar jag i kapitel 3. d e l 1 35 och byten var en nyhet som blev vanligt förekommande i Danmark kring 1250.Vogt 2005, s. 96-97, 241. 38 Dovring 1947 och 1951. 39 Rahmqvist 1996, s. 35-41; artiklar i konferensvolym från KVHAA68, Jordvärderingssystem från medeltiden till 1600-talet, 2008, särskilt Myrdals och Tollins artiklar.
Förknippat med värderingen är också betalningen av objektet eller mellanskillnaden. Hur skedde den? Med vilka betalningsmedel? Vi såg ovan att Franzén i sin undersökning endast beaktade ojämna byten där mellanskillnaden åsattes ett penningvärde. Betalning med mynt är inte avgörande för det europeiska projektet, men jag kommer att beakta myntanvändningen för att kunna säga något om monetariseringen. Min hypotes är att mynt som betalningsmedel kom i bruk tidigare och i större mängd i Finnveden än i Jämtland. Slutligen vill jag också kommentera ytterligare ett kriterium, nämligen att transaktionerna skulle kunna utföras både av oberoende och socialt jämbördiga parter: att till exempel bönder kunde köpa av varandra (och alltså inte bli uppköpta av någon herre) eller att man kunde sälja till en oskyld. Detta tar jag särskilt ställning till i kapitel 4 och kapitel 5.Vi vet ju redan att bördsrätten fanns och gällde under hela undersökningsperioden. Till detta vill jag koppla ett kvinnoperspektiv. I de europeiska forskarnas resultat syns knappast kvinnorna alls. Jag är intresserad av att veta i hur stor utsträckning kvinnor på egen hand köpte, sålde, bytte, pantsatte eller donerade jord.Varierade antalet och typen av transaktioner under de båda århundradena eller mellan bondkvinnor och frälsekvinnor? Forskning av framförallt kvinnohistoriker har visat att kvinnor till exempel mycket oftare donerade än sålde jord. Den har också visat att kvinnor sällan köpte jord. Hur ser detta ut under svensk senmedeltid? Kvinnor ärvde enligt lagarna en tredjedel mot mannens två tredjedelar både i Norge (Jämtland) och i Sverige (Finnveden). Kvinnor ägde alltså jord, men i hur stor utsträckning förvaltade de den också? Maria Sjöbergs svar för 1500-talets Dalarna är att kvinnor förvaltade sin egendom temporärt och oftast när de var änkor.Om de verkligen fick förvalta sina egendomar helt själva, borde de finnas representerade i transaktionerna i en tredjedel av fallen mot männens två tredjedelar. Om kvinnor fanns med i 30 procent av transaktionerna, skulle man kunna påstå att de också förvaltade sin egendom själva. Inga resull a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 36
tat i tidigare forskning talar för att så skulle vara fallet. Sjöbergs resultat indikerar att kvinnor förvaltar vid avsaknad av män. Jag har alltså förväntat mig att kvinnor förvaltade sin egendom själva när de befann sig i en viss livsfas.Vilken transaktionsform valde de i livscykelns olika faser? När behövde de sälja jord? När gav de bort jord? Jag studerar inte bara när bönder började köpa av varandra utan jag undersöker konsekvent, i alla laga fång, vilka personer bland bönderna respektive frälset som genomförde skriftliga transaktioner.Var det en ensam man, en ensam kvinna,makarna tillsammans eller flera arvingar tillsammans? Antropologen Webers definition av en medeltida jordmarknad innehåller bland annat ett kriterium som handlar om transaktionens legitimitet. I en gåvoekonomi är det ritualen vid överlämnandet som legitimerar gåvan.Under senmedeltiden är det i stället dels det offentliga rummet (dvs. tinget), dels den skriftliga handlingen, utfärdandet av dokumentet, som legitimerar transaktionen. För Sveriges del har nordisten Inger Larsson visat att kungamakten via lagstiftning påbjudit att vissa typer av transaktioner skulle skriftfästas. Av denna anledning undersöker jag i nästa kapitel källorna, de skriftfästa transaktionerna och diskuterar hur de laga fången växte fram. Hur såg skriftbruket ut? d e l 1 37 o LAGA FÅNG f ör me de lt i de n s kv i nnor och män Skriftbruk, jordmarknader och monetarisering i Finnveden och Jämtland 1300 –1500
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=