The major fault of the theory of illegality is that it connects the norm not to human actions but to existence as a whole, which is nonsensical since this involves that objective law must be understood as a will, a volition that transforms the legal ought into a demand directed against existence in abstracto, instead of a human will.309 This theory, which is used to explain the use of force according to private law, regardless of the losing party’s wrong, a ca l l f o r s c i e n t i f i c p u r i t y 475 308 Hägerström, Objektiva rättens begrepp, pp. 144-145;“The Notion of Law,” pp. 228-229. Swedish: “Alldeles detsamma gäller om stundom förekommande konstruktioner af skadeståndsskyldigheten på imperativteoriens bas. Denna skall såsom en rättslig reaktion mot föregående skadande af annan person vara att konstruera ur en föregående kränkning af en rättslig fordran eller ur en rättsstridig handling. Däraf blir den nödvändiga följden, att åtminstone culpa måste ha förelegat hos den skadande. Då nu detta strider mot det positiva rättsstoffet (ex. skadeståndsskyldighet för af otillräknelig tillfogad skada, järnvägsbolags skadeståndsskyldighet i vissa fall, trots frånvaron af skuld) tager man sin tillflykt till den orimliga idéen om objektiv ‘normvidrighet’. Det är just de absurda konsekvenserna af teorien om kränkning af en rättslig fordran som förutsättning för förmögenhetsrättsligt exekutivt tvång liksom för fällande dom och skadeståndsskyldighet, som föranledt den åskådningen, att på det förmögenhetsrättsliga området rättssatserna ej äro imperativer utan “primärt berättigande” eller rättighetsdeklarerande. Staten förklarar, att ett på vissa fakta stödt intresse skall af den skyddas i förhållande till andra personer. Därvid spelar icke för det eventuella inskridandet mot annan persons förmögenhet frågan, om kränkning af rättslig fordran från dennes sida föreligger eller ej, någon roll. Endast det blir af betydelse, om annan person erhåller fördelar på bekostnad af det ifrågavarande intresset eller han kan anses som orsakande skada i afseende å detsamma.” 309 Hägerström, Objektiva rättens begrepp, p. 146; “The Notion of Law,” pp. 230-231. of the absence of guilt.) So one has recourse to the absurd idea of objective ‘illegality.’ The absurd consequences of the theory that the infringement of a legal demand is a presupposition of executive coercion in the law of property, and of the similar assumption in the case of adverse legal decisions and of liability for damages, have led to the following view. It is suggested that rules of law in the sphere of the law of property are, not imperatives, but ‘primarily authorizations’ or declarations of rights.The state announces that it will protect against other persons an interest based on certain facts. On that view the question whether a person has or has not infringed a legal demand is irrelevant to the question whether the state will take proceedings against his property.The only point of importance is whether the other person is enjoying advantages at the expense of the interest in question or can be regarded as causing injury in respect of it.”308
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=