All that truth-relativism proves is that people have a deeply rooted disposition to absolutize their own valuations and values; thus, regardless of factual circumstance, turning their own values and valuations into reality’s true essence, which only signifies that men tend to set their most profound personal interests on a par with reality itself,112 which makes any attempt to define reality relative. Hägerström’s analysis can be used as a general model for the analysis of normative systems in general, and with a few alterations, be transferred to the realm of legal science where this analysis can be applied to describe concealed and open forms of legal policy-making and legal politics, as used both in the application and in the making of law.113 In general, the concealed form of legal politics takes the following form: If we can agree upon the fact that some state of affairs Xwould be valuable, then this state of affairs Xis valuable.And since truth-relativism prescribes that being valuable is synonymous with being true, then this soughtafter state of affairs Xis the legal truth in this area (regardless of the content of applicable law). This is a line of reasoning charp a r t i v, c h a p t e r 3 278 tions in question are themselves true only in the sense that they are objects for certain valuations.The correctness of this assertion again signifies only that it is itself valued in a certain way, and so on ad infinitum. But then the whole theory would hang suspended in mid-air.”111 3. 7 legal s igni f icance 111 Hägerström,“Moraliska föreställningar,” p. 43;“Moral Propositions,” p. 90. Swedish: “Man gör sanningen själv till ett med värdefullheten av vissa antaganden. Därmed faller omöjligheten att tala om objektiva värden. Man säger t ex: vad vi kalla sanning är blott föreställningar, som äro medel för vissa livsvärden. Eller man gör sanningen till ett direkt allmängiltigt värde av vissa omdömen. Slika meningar, som i vår tid äro så utbredda, falla på sin egen inre orimlighet.Ty det hela uppbäres självt av det vanliga sanningsbegreppet. Så är det,måste varje förfäktare av en sådan teori mena om sina egna satser. Så är det, måste han mena, alldeles oberoende av alla värderingar. I annat fall skulle meningen vara den, att de ifrågakommande satserna själva äro sanna blott i den betydelsen, att de äro föremål för vissa värderingar. Riktigheten av denna sats åter betyder blott, att den själv på visst sätt värderas o.s.v. in infinitum. Men därmed skulle det hela hänga i luften.” 112 Hägerström, “Moraliska föreställningar,” p. 44; “Moral Propositions,” p. 90. 113 When I discuss legal politics here I refer to non-systematic lex ferenda.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=