a ca l l f o r s c i e n t i f i c p u r i t y 269 ve morality.84 One would then have returned to the purely subjective moral standpoint from which one initially wished to distance scientific morality: Hägerström’s pronounced consideration for issues concerning science must in the case of conscience as a scientific principle, immediately lead on to the related topic of whether or not it is proper or correct to search for moral truths or moral falsehoods. Hägerström sees this question as preposterous, for: “For our concern has been precisely to find a standard for judging the correctness of particular moral views.The fact that, nevertheless, such a way of proceeding is often employed, shows that one wishes to make science a handmaid of morality - which is by no means better than its being a handmaid of faith. Thus the consequence seems to be that there is no objective distinction between right and wrong. But can our conceptions of right and wrong actually be only mocking appearances? Naturally, a question of truth must be answered in a scientific way.Therefore all other interests than the desire for truth must be suppressed and only objective grounds must be adduced. It will not do to view such an assumption a priori as absurd, simply because it may not agree with certain interests, regardless of how significant they are. Plato amicus, veritas amicior! ”85 84 Hägerström, “Moraliska föreställningar,” p. 33; “Moral Propositions,” p. 82. 85 Hägerström, “Moraliska föreställningar,” p. 33; “Moral Propositions,” p. 82. Swedish: “Ty det gällde ju just att finna ett mått för bedömande av skilda moraliska åskådningars riktighet. Då man likvisst ofta använder ett sådant förfaringssätt, visar det, att man vill göra vetenskapen till en moralens tjänarinna, vilket ingalunda är bättre än att den [vetenskapen] är [en] trons [tjänarinna]. Så synes då konsekvens bli, att det icke ges någon objektiv skillnad mellan rätt och orätt. Men skulle då verkligen våra föreställningar om rätt och orätt vara endast ett gäckande sken? Det är naturligt att en sanningsfråga måste vetenskapligt besvaras. Därför måsta alla andra intressen än det för sanningen undanskjutas och blott objektiva grunder åberopas. Det går icke an att a priori betrakta ett sådant antagande som orimligt, därför att det möjligen icke överensstämmer med vissa intressen, må de vara än så betydande. Plato amicus, veritas amicior!” “Just as gold is neither just nor unjust, so it may be that obligation [the ought] or moral right is of such character that one can say neither that it actually holds nor that it does not hold for a certain mode of acting. It may be, therefore, that when we conceive a certain action as objectively right, another as objectively wrong, we combine with rightness and wrongness a concept which is altogether foreign to them. In such a case the question of the truth of moral propositions would be absurd.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=